Kininsulfat, ofta förkortat till kinin, är en naturlig kemisk förening som tillhör gruppen alkaloider. Ämnet utvinns ur barken från kinaträdet (Cinchona) och har använts inom medicinen i århundraden. Läkare har traditionellt använt kinin för att behandla malaria, sänka feber och som smärtstillande medel.
Sedan 1940-talet har kinin dock sällan använts mot malaria, eftersom det ersatts av andra och mer effektiva behandlingar. Idag används ämnet främst vid tillstånd som lupus och reumatoid artrit, samt i vissa fall mot muskelkramper.
Kinin användes första gången av quechuafolket i Peru, som malde barken från kinaträdet och blandade den med vatten för att skapa en tonic. På 1600-talet började jesuitiska präster använda preparatet för att behandla malaria i Europa. Under 1800-talet namngav franska forskare föreningen efter det quechanska ordet för bark – "quina".
Tack vare kininet kunde europeiska kolonialister kolonisera Afrika betydligt lättare, eftersom ämnet skyddade dem mot malaria – en sjukdom som tidigare dödat många av deras föregångare. Kinin ingår dessutom som smakämne i tonic water, där det ger drycken dess karakteristiskt beska smak.
Eftersom kinin är ett amin – en förening med en basisk kväveatom – finns det alltid i saltform, vanligtvis som kininsulfat. Patienter tar medicinen antingen oralt eller genom intravenös injektion. Det finns även en vattenbaserad form som kan ges via injektion eller rektalt, även om det finns farhågor kring hur väl kroppen absorberar ämnet via ändtarmen.
En typisk behandlingskur med kinin pågår i ungefär en vecka, beroende på vilket tillstånd som ska behandlas och hur patienten svarar på terapin.
Den vanligaste biverkningen av kinin är ett tillstånd som kallas kinism (cinchonism). Typiska symtom inkluderar öronringning, svettningar, förvirring, illamående och överkänslighet mot ljus. I allvarligare fall kan blindhet, dövhet och anafylaktisk chock uppstå.
Vanligtvis avtar symtomen när behandlingen avslutas. Vid lindrig kinism rekommenderas ofta att behandlingen fortsätter under noggrann övervakning. Det är avgörande att övervaka patientens vitala parametrar under hela behandlingen, eftersom kinin kan påverka blodsockernivåerna och hjärtats funktion.
År 1995 förbjöd den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA försäljning av kinin receptfritt mot benkramper. Idag är Qualaquin, tillverkat av Mutual Pharmaceutical Company, det enda FDA-godkända kininläkemedlet, och det får endast användas mot malaria när andra antimalariabehandlingar visat sig verkningslösa.
Myndigheten motiverade beslutet med att biverkningarna vägde tyngre än nyttan för personer som tog kininet mot muskelkramper. Trots varningen fortsätter dock vissa patienter att få kininbehandling mot benkramper.
I andra länder, exempelvis Storbritannien, ordineras fortfarande kininsulfat mot benkramper. Vissa amerikanska patienter får recept av sina läkare som de sedan löser in utomlands. Ett flertal stämningar har även väckts mot kinintillverkare av personer som sökt skadestånd för ämnets negativa effekter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online