Rabies hos människa kan förebyggas om den drabbade får medicinsk behandling direkt efter ett djurbett. Sjukdomen är smärtsam och nästan alltid dödlig om den inte behandlas i tid. Medicinsk personal är utbildad för att hantera misstänkta fall, även när det är okänt om det djur som bet har rabies, för att hindra att smittan utvecklas. Har du blivit biten av ett djur bör du omedelbart kontakta djurskyddsmyndigheter, så att djuret kan isoleras och inte kommer i kontakt med andra människor.
Rabies orsakas av ett virus som angriper det centrala nervsystemet hos den som blivit smittad. Viruset drabbar varmblodiga däggdjur, inklusive människor, och överförs främst via saliv från infekterade djur. I sällsynta fall kan smitta ske även utan bett, till exempel om virus kommer i kontakt med slemhinnor eller öppna sår. Om ett djurbett inte behandlas omedelbart och den drabbade utvecklar symtom på rabies är sjukdomen nästan alltid dödlig. Därför måste alla som blivit bitna söka akut vård för att undvika att insjukna.
De tidiga symtomen på rabies liknar ofta vanlig influensa: ont i halsen, feber, huvudvärk, aptitlöshet, illamående, värkande muskler och en allmän känsla av trötthet. När viruset sprider sig mot hjärnan kan den drabbade bli upprörd, förvirrad och nervös.
Vet du att du blivit biten av ett djur som potentiellt kan ha rabies ska du omedelbart tvätta såret ordentligt med varmt vatten och tvål och därefter söka vård på sjukhus. Där rengör personalen såret noggrant med ett viruciderande medel, exempelvis povidon-jod, vilket kraftigt minskar risken för smitta. Du bör också få en dos rabiesimmunglobulin följt av rabiesvaccin enligt gällande riktlinjer från hälso- och sjukvårdsmyndigheterna.
I mellersta fasen av sjukdomen börjar den drabbade uppvisa hallucinationer, hydrofobi (rädsla för vatten som orsakas av kraftiga krampar i halsen), svårigheter att tala samt stickningar eller smärta vid bettstället. Personen kan bli överdrivet upprörd, med hyperaktiva rörelser, aggressivitet, onormala tankar och kroppsställningar, krampanfall samt starkt ökad känslighet för beröring, ljus och ljud. Ofta ses även ökad tår- och salivproduktion samt förlamningssymtom.
I detta skede hjälper inte längre behandlingen – den är inte längre effektiv eftersom viruset redan etablerat sig i nervsystemet.
I slutskedet av rabies utvecklar den drabbade onormala rörelser i mellangärdet och andningsmusklerna. Dubbelseende uppstår, följt av koma och i många fall andningsstillestånd. När viruset väl nått hjärnan och nervsystemet är behandling verkningslös, vilket gör snabb vård efter ett bett ännu viktigare.
Det är viktigt att kunna känna igen tecknen på rabies hos djur, liksom de två huvudtyperna av sjukdomen, för att undvika smittade djur. Ett djur med rabies förändrar sitt beteende: det ser sjukt ut, har svårt att röra sig eller är förlamat, har problem att svälja, dreglar och kan bita allt runt omkring sig.
Den första typen kallas "vred" rabies, där djuret biter allt i sin närhet, är fientligt och har ökad salivavsöndring. Den andra typen är "tyst" rabies, där djuret beter sig skyggt, vägrar äta och drabbas av förlamning i underkäken och muskulaturen.
Om du ser dessa beteenden hos djur som lever i eller nära din omgivning ska du vara försiktig och hålla dig på avstånd. Kontakta omedelbart den lokala hälso- och sjukvårdsmyndigheten samt djurskyddsmyndigheterna för att rapportera fallet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online