Multipelt myelom är en cancerform som utgår från plasmaceller, en typ av vita blodkroppar som ingår i immunförsvaret. Sjukdomen drabbar oftare män än kvinnor, och risken ökar markant med åldern – de flesta som insjuknar är över 60 år. I USA diagnostiseras omkring 16 000 nya fall varje år. Idag går sjukdomen inte att botas helt, men den kan gå i remission och ofta hållas under kontroll under lång tid.
Multipelt myelom kan ge upphov till en rad olika besvär. Vanliga symtom är bensmärta, njursvikt, anemi (blodbrist), feber, återkommande infektioner som lunginflammation och njurbäckeninflammation samt oavsiktlig viktminskning. Blodprover kan visa förhöjda kalciumvärden, skelettförändringar (benlesioner) och låga nivåer av blodplättar. Även hyperviskositetssyndrom – ett tillstånd där blodet blir alltför trögflytande – kan förekomma vid myelom. Vad som orsakar sjukdomen är fortfarande okänt.
Misstanke om myelom väcks ofta när läkaren hittar onormalt många plasmaceller eller så kallade M-proteiner i blod eller urin. Ett blodprov som mäter beta-2-mikroglobulin kan påvisa onormala immunglobuliner och onormala plasmaceller i blodet eller benmärgen. För en säker diagnos behövs vanligtvis även ett benmärgsprov och bilddiagnostik av skelettet.
Myelom delas traditionellt in i tre huvudformer:
MGUS (monoklonal gammopati av oklar betydelse) betraktas som ett förstadium till cancer och ger inga symtom. Tillståndet är i sig ofarligt, men det kan med tiden utvecklas till multipelt myelom. Personer med MGUS har en mindre mängd myelomceller i benmärgen.
Asymtomatiskt (smoldering) myelom är ett allvarligare stadium än MGUS, med fler myelomceller i benmärgen. Liksom vid MGUS krävs ingen behandling, eftersom tillståndet sällan orsakar besvär – men det utvecklas oftast till symtomatiskt myelom med tiden. Vid båda dessa tillstånd följer läkaren upp patienten regelbundet utan att behandla.
Symtomatiskt eller aktivt myelom är en aktiv cancersjukdom. Symtomen uppträder när cancern angriper kroppen, och då krävs behandling.
Multipelt myelom indelas i flera stadier. Läkare använder oftast antingen Durie-Salmon-systemet eller det internationella stadieindelningssystemet (ISS). Durie-Salmon-systemet utgår från tre stadier – I, II och III – baserat på faktorer som skelettskador, M-proteinhalter och mängden myelomceller. En patient med normalt fungerande njurar placeras dessutom i grupp A, medan nedsatt njurfunktion innebär grupp B.
Det internationella stadieindelningssystemet bygger i stället på halterna av albumin och beta-2-mikroglobulin i blodet – ju lägre värden, desto bättre prognos.
Symtomatiskt multipelt myelom behandlas med systemiska terapier, det vill säga behandling som når hela kroppen. Onkologer rekommenderar nästan alltid stamcellstransplantation (benmärgstransplantation), och strålbehandling används ibland mot lokala skelettskador eller smärta. Läkemedelsbehandling är också vanlig – oftast kombineras talidomid med dexametason, alternativt melfan med prednison. Under senare år har dessutom nya behandlingsalternativ, exempelvis proteasominhibitorer och olika immunterapier, förbättrat prognosen för många patienter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online