Tyfus är en av de stora epidemiska sjukdomarna i historien, även om den idag inte längre utgör något större hot i den västerländska världen. Sjukdomen, som sprids via ohyra, är fortfarande ett reellt hot i områden där människor saknar tillgång till goda sanitära förhållanden, exempelvis i fängelser och flyktingläger. Med framväxten av antibiotika finns det dock numera ett kraftfullt vapen mot denna en gång så dödliga sjukdom.
De första större tyfusepidemierna noterades under medeltiden, och utbrott förekommer fortfarande idag. Epidemierna tenderade att uppstå under krigstider, som under engelska inbördeskriget, napoleonkrigen och första världskriget, liksom under andra samhällsomvälvningar, exempelvis den stora potatisnöden i Irland. Tyfus var också en av de största dödsorsakerna i nazisternas koncentrationsläger. Utvecklingen av antibiotika, vacciner och bekämpningsmedel bidrog under 1900-talet till att effektivt kunna motverka sjukdomen.
Tyfus är inte en enda sjukdom – begreppet "tyfus" omfattar flera olika sjukdomar. Gemensamt för alla former är att de orsakas av bakteriell infektion och att de sprids när ohyra kommer i kontakt med människor, antingen direkt eller via ett infekterat djur.
Epidemisk tyfus, som orsakat så många dödsfall genom historien, sprids via klädlöss. Murint tyfus, som är vanligare i USA men ändå relativt sällsynt, överförs genom råttloppor, råttavföring eller kontakt med infekterade djur. Sjukdomen busktyfus är i själva verket en form av fläckfeber.
Symtomen vid murint tyfus inkluderar torrhosta, magbesvär, buksmärtor, ryggsmärtor, ledvärk, huvudvärk, ett matt rött utslag som sprider sig utåt från bålen samt mycket hög och ihållande feber (cirka 40–41 °C). Febern kan vara i upp till två veckor.
Symtomen vid den mer sällsynta epidemiska tyfusen liknar dem vid murint tyfus. De omfattar hosta och frossa, hög feber, svår smärta (huvudvärk, ledvärk och muskelvärk), delirium, slöhet samt ett utslag som sprider sig från bålen tills det täcker hela kroppen.
Både epidemisk och murin tyfus behandlas med antibiotika för att eliminera den bakteriella infektionen. Vid epidemisk tyfus kan patienten behöva ytterligare vård på sjukhus, exempelvis intravenös vätska och syrgas. De två formerna skiljer sig markant åt vad gäller dödlighet: obehandlad epidemisk tyfus dödar 10–60 procent av de drabbade, medan murint tyfus har en dödlighet på under 2 procent. Med antibiotikabehandling bör båda sjukdomstillstånden läka utan komplikationer.
Enkla hygienåtgärder kan hjälpa till att förebygga tyfus. Att tvätta kläder i kokande vatten och tvätta sig ofta förhindrar smitta via klädlöss. Det hjälper också att hålla angripna kläder borta från människor i minst fem dagar – lössen dör nämligen utan tillgång till blod att livnära sig på. För att undvika murint tyfus bör man hålla sig borta från råttor och aktivt bekämpa råttpopulationer i sin omgivning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online