Den vanligaste typen av högt blodtryck uppstår när blodet pumpas genom hjärtats vänstra sida med för stor kraft. Pulmonell hypertension är en annan form av högt blodtryck som i stället påverkar blodflödet genom hjärtats högra sida och lungornas artärer (de pulmonala artärerna). Sjukdomen kan antingen bero på en annan underliggande sjukdom eller uppstå helt på egen hand. Det finns idag ingen botande behandling för pulmonell hypertension, men tillståndet går bra att kontrollera med rätt vård och medicinering.
Pulmonell hypertension börjar när artärerna och kapillärerna i lungorna blir smalare, blockeras eller skadas av en onormal tillväxt av celler. Blodflödet genom lungorna blir då hindrat, vilket höjer trycket i de pulmonala artärerna. Detta tvingar i sin tur hjärtats högra kammare att arbeta hårdare, vilket med tiden leder till att den försvagas.
Idiopatisk pulmonell hypertension (även kallad primär pulmonell hypertension) föreligger när ingen underliggande sjukdom kan identifieras som orsak. Vissa personer kan dessutom vara genetiskt benägna att utveckla sjukdomen.
Ibland är pulmonell hypertension en direkt följd av ett annat underliggande medicinskt tillstånd. Den sekundära formen är vanligare än den idiopatiska. Tillstånd som kan orsaka sekundär pulmonell hypertension inkluderar emfysem, lungembolier, sklerodermi, medfödda hjärtfel, sickelcellsanemi, levercirros, hiv/aids, lupus, lungfibros och även sömnapné. Vissa droger, exempelvis fenfluramin och kokain, kan också utlösa tillståndet.
Pulmonell hypertension kan finnas i månader eller år utan märkbara symtom. Med tiden blir symtomen successivt värre. Vanliga symtom är andningsbesvär, tryck och smärta över bröstet, trötthet, svullnad i anklar och ben, yrsel, blåaktig hud och läppar samt snabb hjärtrytm.
En ekokardiografi, det vill säga en ultraljudsundersökning av hjärtat, används för att ställa diagnosen pulmonell hypertension. Sjukdomen delas in i fyra klasser efter svårighetsgrad:
Behandlingen kan omfatta läkemedel som vidgar blodkärlen, exempelvis Flolan, Ventavis, Tracleer, Revatio och ambrisentan, samt kalciumantagonister. Antikoagulantia, såsom warfarin, kan också förskrivas för att förebygga farliga blodproppar. Diuretika, det vill säga vätskedrivande läkemedel, används för att avlägsna överflödig vätska från kroppen så att hjärtat inte behöver arbeta lika hårt. Vissa patienter får dessutom syrgasbehandling, och i de allvarligaste fallen kan en hjärt- och/eller lungtransplantation bli nödvändig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online