Benskörhet, medicinskt kallat osteoporos, är en progressiv skelettsjukdom som gör benen tunnare, skörare och mer benägna att brytas. Sjukdomen utvecklas ofta smygande under många år utan några tydliga tecken, vilket gör den särskilt farlig. Här går vi igenom de vanligaste symtomen, hur diagnosen ställs, vilka behandlingsmöjligheter som finns samt vem som löper störst risk.
Många personer kan leva med osteoporos i flera år helt utan symtom, tills ett mindre fall plötsligt leder till fraktur i höft eller handled. Ett annat vanligt tecken är värk eller smärta i ryggen, som orsakas av så kallade kompressionsfrakturer i kotpelaren – det vill säga att kotorna trycks ihop på grund av försvagat benvävnad.
Om benskörhet misstänks, till exempel efter frakturer eller ryggsmärta i samband med mindre fall, kan undersökningar göras med vanlig röntgen, bentäthetsmätning (DEXA-scanning) och datortomografi. Beroende på patientens ålder, riskfaktorer och vilken utrustning som finns tillgänglig kan även mer avancerade undersökningar behövas för att fastställa diagnosen och bedöma sjukdomens omfattning.
En effektiv behandlingsplan brukar innehålla flera delar:
Övergripande mål med behandlingen är att lindra smärta, öka benmassan, motverka fortsatt benförlust och framför allt förebygga frakturer.
Flera faktorer ökar risken att drabbas av osteoporos, bland annat:
Osteoporos är betydligt vanligare hos kvinnor än hos män, delvis på grund av det minskade östrogennivåerna efter menopaus. Personer med asiatiskt eller europeiskt (kaukasiskt) ursprung löper statistiskt sett störst risk. Risken ökar dock även bland kvinnor med latinamerikanskt ursprung, enligt National Osteoporosis Foundation.
Eftersom sjukdomen ofta är tyst fram till dess att en fraktur inträffar är det viktigt med tidig upptäckt – särskilt om du tillhör någon av riskgrupperna. Prata med din läkare om en bentäthetsmätning kan vara aktuell för dig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online