Viral meningit, som numera ofta benämns aseptisk meningit, är en inflammation i hjärnhinnorna – det skyddande höljet som omger hjärnan och ryggmärgen. De två vanligaste orsakerna är ekovirus och coxsackievirus. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC smittas människor oftast genom att röra vid avföring och därefter mun eller näsa, eller via luftvägsdroppar från en smittad person. Viral meningit är vanligen mildare än bakteriell meningit, men kan leda till komplikationer om den inte behandlas korrekt.
Typiska symtom är stel nacke, huvudvärk, illamående och kräkningar, slöhet, halsont samt frossbrytningar. För att ställa diagnos utför vården en lumbalpunktion, där ryggmärgsvätska tas ut och analyseras. Enligt Dr. Tarakad S. Ramachandran kan infekterad ryggmärgsvätska uppvisa normalt eller sänkt glukosvärde tillsammans med förhöjda proteinnivåer.
Vid viral meningit orsakad av coxsackievirus eller ekovirus är behandlingen stödjande. Det innebär att symtomen lindras med smärtstillande mediciner, vätskeersättning vid uttorkning samt läkemedel mot illamående och kräkningar. När meningiten orsakas av andra smittämnen, exempelvis herpes, vattkoppor, tuberkulos, brucellos, borrelia, rabies eller svampinfektioner, krävs dock en mer riktad behandling. Nedan följer en översikt över de vanligaste alternativen.
Meningit orsakad av herpes- eller vattkoppsvirus behandlas med antivirala läkemedel såsom aciklovir (Ramachandran, 2007). Den vanliga dosen är 10 milligram per kilo kroppsvikt intravenöst dagligen i upp till 21 dagar. Möjliga biverkningar är buksmärta, illamående och kräkningar (Medscape Drug Reference).
Meningit kopplad till tuberkulos behandlas med kombinationen izoniazid, rifampicin och pyrazinamid (Ramachandran, 2007). Den vanliga dosen är sex tabletter dagligen. Bland biverkningarna återfinns ledvärk, buksmärta samt missfärgad urin, svett och avföring (Medscape Drug Reference).
Brucellos smittar från tamdjur som hundar, katter, får, kor och getter. Infektionen behandlas med dokycyklin eller rifampicin (Ramachandran, 2007). Dokycyklin kan ges oralt eller intravenöst, med rekommenderad dos 200 milligram dagligen eller 100 milligram två gånger per dag. En känd biverkning är missfärgning av tänderna. Rifampicin ges också oralt eller intravenöst; rekommenderad intravenös dos är 600 milligram två gånger dagligen i två dagar, eller 600 milligram en gång dagligen i fyra dagar. Biverkningar inkluderar buksmärta och missfärgad urin, svett och avföring (Medscape Drug Reference).
Meningit orsakad av borrelia behandlas med penicillin eller ceftriakson (Ramachandran, 2007). Rekommenderad dos av intravenöst penicillin är upp till 3 miljoner enheter var fjärde till sjätte timme. Ceftriakson ges i dosen 2 gram intravenöst var tolfte timme i upp till sju dagar. Möjliga biverkningar är diarré, illamående och kräkningar samt huvudvärk (Medscape Drug Reference).
Vid meningit orsakad av rabies är den vanliga dosen gentamicin 1 milligram per kilo kroppsvikt var åttonde timme. Allvarliga biverkningar kan omfatta njurskada, hörselskador och skador på centrala nervsystemet (Medscape Drug Reference).
Kom ihåg: Alla doser och behandlingsupplägg ska alltid anpassas och ordineras av läkare. Upp sök vård omedelbart om du misstänker meningit, eftersom snabb diagnos och behandling är avgörande för att undvika komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online