Reflexsympatisk dystrofi (RSD), som numera oftast benämns komplext regionalt smärtsyndrom (CRPS), är ett smärtsamt tillstånd som kan påverka muskler, skelett och hud och som riskerar att förvärras över tid. Tillståndet uppstår oftast efter en skada eller en operation, men i många fall finns ingen tydlig orsak. RSD kan dessutom försvinna helt för att sedan återkomma år senare i en ny del av kroppen.
Den exakta orsaken till RSD är fortfarande okänd, men den dominerande teorin är att kontrollen av kroppens olika nervsystem förändras till följd av en skada eller ett kirurgiskt ingrepp. Faktorer som har kopplats till RSD inkluderar hjärtinfarkt och hjärtsjukdom, infektioner, förlamning av ena sidan av kroppen, ryggmärgsproblem, fysiskt trauma, operationer samt repetitiva rörelseskador som karpaltunnelsyndrom.
Hos upp till 20 procent av patienterna går det dock inte att fastställa någon orsak alls. RSD börjar vanligtvis i en skadad extremitet, till exempel ett brutet ben, och kan med tiden sprida sig till andra kroppsdelar.
RSD brukar utvecklas i tre distinkta faser:
Symtombilden vid RSD varierar beroende på vilka system i kroppen som drabbas.
När nervsystemet är inblandat uppstår brännande smärta, huden ändrar färg till rött eller blått och känns antingen varm eller kall. Personen blir också mycket överkänslig mot beröring. Smärtan kan komma i perioder eller vara konstant närvarande.
Engageras immunsystemet lokaliserar sig smärtan till lederna, med svullnad och rodnad som vanliga följdsymtom. Risken för infektioner ökar även markant.
Drabbas rörelsesystemet uppstår muskelkramper och skakningar, svaga lemmar samt svårigheter att över huvud taget initiera rörelser.
RSD är notoriskt svårt att diagnostisera, eftersom andra sjukdomar med liknande symtom måste uteslutas först. Läkaren går igenom patientens sjukhistoria och utför en neurologisk undersökning, där man särskilt uppmärksammar om stark smärta utlöses av lätta beröringar. En rad undersökningar används för att stärka diagnosen, bland annat benscintigrafi, magnetresonanstomografi (MR) och blodprov.
Patienter med smärtsymtom behandlas ofta med läkemedel som antiinflammatoriska preparat och morfin. Även läkemedel mot muskelkramper och muskelstelhet kan förskrivas. Fysioterapi är en viktig del av vården, liksom nervblockader som syftar till att blockera överföringen av smärtsignaler i kroppen.
I svåra fall kan kirurgi bli aktuellt. En apparat som kallas TENS-enhet kan dessutom användas för att skicka svaga elektriska impulser till ryggmärgen och på så sätt kortsluta smärtsignalerna innan de når hjärnan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online