Seborrhoisk dermatit diagnos: Kliniska kriterier och differentialdiagnostik

Seborrhoisk dermatit (SD) diagnostiseras kliniskt utifrån sin karakteristika distribution och morfologi – ingen biopsi krävs i typiska fall.

Diagnostiska kännetecken

• Distribution: Talgrika områden — hårbotten (forskel), ansikte (nasolabiala veckar, ögonbryn, glabella, skägg), öron (postaurikulära, konka), bröst (presternala), intertriginösa veckar.
• Morfologi: Dåligt avgränsade erytematösa plack/plack med fettiga, gulasvit skivor.
• Förlopp: Kronisk, recidiverande-remitterande; utbrott med stress, kall/torr väder, sjukdom.
• Symtom: Måttlig klåda (hårbotten), brännande (ansikte); ofta asymptomatisk.

När anknytningstest används

• Dermoskopi: "Kronkärl" (arboriserande), follikulära proppar, gulaktiga strukturösa områden — skiljer från psoriasis (regelbundna röda prickar, vita skivor).
• KOH-prep / svampodling: Bekräftar Malassezia överväxt (kommensal jästdrivande inflammation hos mottagliga värdar) — inte diagnostiskt ensamt.
• Biopsi (sällan): Spongios, parakeratos, proppade follikler, jästvävnader — om lupus, psoriasis, mykosis fungoides i differential.
• Blodprov: Endast om systemisk association misstänks (HIV — CD4, Parkinson, näringsbrist).

Viktiga differentialer

Terapeutisk prov som diagnostiskt stöd

Empirisk behandling med ketokonazol 2% schampo + lågpotent topicalt steroid (hydrokortison 1%, desonid) — snabb respons stödjer SD-diagnos.