De bakterier som orsakar streptokockhalsont, en vanlig orsak till halsont, klassificeras i laboratorieanalyser som grupp A beta-hemolytiska streptokocker, förkortat GABHS. En liten andel av patienterna med obehandlat streptokockhalsont återhämtar sig från själva halsontet men utvecklar därefter en allvarlig följinfektion, vilket kan leda till reumatisk feber eller njurinflammation.
Tecken på reumatisk feber inkluderar feber, svullna leder, hudutslag och hjärtbesvär. Vid njurinflammation ses dessutom blodig urin utöver de symtom som kännetecknar reumatisk feber.
Diagnostiska tester vid misstanke om GABHS-relaterad reumatisk feber eller njurinflammation innefattar analys av blodantikroppar – sjukdomsbekämpande proteiner som bildas av kroppens immunförsvar – riktade mot GABHS. Nivån av en specifik antikropp i blodet, rapporterad som en titer, speglar immunsvaret mot en viss infektion. Ett av de antikroppstester som används för att diagnostisera GABHS-infektion är antistreptolysintestet, även kallat ASO-test.
Kontakta en läkare om du får tecken på reumatisk feber eller njurinflammation. Berätta om eventuella tidigare halsont. Om läkaren beställer ett ASO-test tas ett blodprov och skickas till ett laboratorium. Ofta tas ett andra blodprov två veckor eller senare efter det första provet.
Hämta ASO-testresultaten hos din läkare eller ditt laboratorium. Jämför ASO-titern med laboratoriets egna referensvärden, och jämför den första titern med den andra, så kallade konvalescenstitern. Observera att testresultat kan variera mellan olika laboratorier – använd därför alltid riktlinjerna från just det laboratorium som utfört analysen.
Tolka testresultaten tillsammans med din läkare. Laboratorier kan rapportera titernivåer som antal internationella enheter per milliliter blod (IE/ml) eller som en kvot (till exempel 1:2 eller 1:4). Både ett ökat antal IE/ml och en ökning av det andra talet i kvoten tyder på en stigande ASO-titer.
Generellt stiger ASO-titern tills den når sin högsta nivå, ungefär fyra veckor efter halsinfektionen, och sjunker sedan om infektionen är på väg att läka ut. En hög initial ASO-titer, eller en låg titer som följs av en betydligt högre titer, tyder på en nyligen genomgången eller pågående GABHS-infektion. En initialt låg eller negativ titer som följs av en andra låg eller negativ titer indikerar att ingen GABHS-infektion förelegat, medan en hög titer som följs av en låg titer visar på en avklingande eller utläkt infektion.
Använd ASO-testning som ett stöd när man ska undersöka om GABHS ligger bakom tecken på reumatisk feber eller njurinflammation, särskilt om inget halsprov togs under det halsont som föregick symtomen. Läkare kan beställa ytterligare analyser för att avgöra om GABHS är inblandad i njurinflammationen, eftersom ASO-testet inte alltid är tillförlitligt för att upptäcka denna sjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online