Kemikalier som verkar mot sjukdomsorsakande mikrober kallas antimikrobiella medel eller antibiotika. Dessa substanser har revolutionerat modern medicin och gör det möjligt att behandla infektioner som tidigare kunde vara dödliga. Här går vi igenom de vanligaste typerna av antimikrobiella medel och hur de fungerar.
Innan vi tittar på de olika grupperna är det värt att komma ihåg att överanvändning och felaktig användning av antibiotika kan leda till antimikrobiell resistens. Det innebär att bakterier utvecklar förmågan att motstå läkemedlen, vilket gör infektioner svårare att behandla. Därför bör antibiotika alltid användas klokt och enligt läkares anvisningar.
Penicillin är ett klassiskt antibiotikum som tillhör betalaktamgruppen. Det verkar genom att hämma syntesen av den bakteriella cellväggen, vilket leder till att bakterien dör. Penicillin är effektivt mot ett brett spektrum av bakterier, bland annat Streptococcus pneumoniae, Staphylococcus aureus och Neisseria meningitidis.
Cefalosporiner är en annan grupp betalaktamantibiotika. De liknar penicillin både i verkansmekanism och aktivitetsspektrum, men är mer resistenta mot de enzymer (betagalaktosidaser) som vissa bakterier producerar för att bryta ner penicillin. Det gör dem användbara vid infektioner där penicillin inte räcker till.
Aminoglykosider verkar genom att störa proteinsyntesen i bakteriecellerna. De är effektiva mot många gramnegativa bakterier, exempelvis Pseudomonas aeruginosa, Escherichia coli och Klebsiella pneumoniae. Aminoglykosider används ofta vid allvarliga infektioner som sepsis (blodförgiftning) och svår lunginflammation, vanligtvis på sjukhus.
Tetracykliner är bredspektrumantibiotika som hämmar proteinsyntesen hos bakterier. De är verksamma mot bland annat Mycoplasma pneumoniae, Chlamydia trachomatis och Rickettsia rickettsii. Utöver infektioner används tetracykliner även för att behandla akne vulgaris tack vare deras antiinflammatoriska egenskaper.
Makrolider är en grupp antibiotika som likaså hämmar proteinsyntesen i bakterieceller. De är effektiva mot Streptococcus pyogenes, Staphylococcus aureus och Legionella pneumophila. Makrolider är ofta första handens val vid luftvägsinfektioner som lunginflammation och bronkit, särskilt hos patienter som är allergiska mot penicillin.
Fluorkinoloner är syntetiskt framställda antibiotika som hämmar DNA-replikationen i bakteriecellerna. De är effektiva mot bland annat Escherichia coli, Klebsiella pneumoniae och Streptococcus pneumoniae. Fluorkinoloner används vanligtvis vid urinvägsinfektioner och komplicerade luftvägsinfektioner.
Sulfonamider är antimikrobiella medel som blockerar syntesen av folsyra i bakterieceller. Folsyra är nödvändig för bakteriernas tillväxt och reproduction, vilket gör att bakterierna slutar föröka sig. Sulfonamider används främst vid urinvägsinfektioner och vissa bakteriella hudinfektioner.
Trimetoprim verkar också genom att hämma folsyrasyntesen i bakterieceller, men via en annan punkt i processen än sulfonamiderna. Kombinationen trimetoprim och sulfametoxazol (ofta kallad cotrimoxazol) används ofta eftersom de två ämnena förstärker varandras antibakteriella effekt.
Detta är bara några exempel på de många kemikalier som kan bekämpa sjukdomsorsakande mikrober. Antimikrobiella medel är helt avgörande för behandlingen av infektionssjukdomar och har räddat miljontals liv sedan penicillinet upptäcktes. För att bevara deras effektivitet för framtida generationer är det dock viktigt att de används varsamt och endast när det verkligen behövs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online