Perimenopausen är övergångsperioden mellan den fertila åldern och menopausen. Fasens längd varierar från person till person men kan pågå i två till åtta år, inklusive året efter kvinnans allra sista menstruation. De flesta kvinnor går in i perimenopausen efter 40 års ålder, men vissa når detta skede redan i mitten av 30-årsåldern.
En av de mest påtagliga förändringarna under perimenopausen är att menstruationerna blir oregelbundna och förändras i karaktär. Detta hänger ofta samman med en förtjockning av livmoderslemhinnan (endometriet) – den vävnad som byggs upp och stöts av vid varje mens. Flera biologiska processer ligger bakom denna förtjockning.
Under perimenopausen fluktuerar kroppens produktion av östrogen och progesteron kraftigt. Dessa hormoner styr hur livmoderslemhinnan byggs upp, så att den ska kunna nära ett befruktat ägg. Eftersom ägglossningen fortfarande kan ske under perimenopausen fortsätter slemhinnan att växa när hormonproduktionen ökar. Detta gäller i synnerhet kvinnor som använder hormonell prevention, eftersom preparaten ytterligare kan påverka hormonbalansen.
De hormonella svängningarna gör att menstruationscykeln blir alltmer oregelbunden. När mensen eller fläckblödningar kommer ofta hinner slemhinnan inte byggas upp ordentligt och blödningarna blir då vanligen lindriga. Efter en lång period utan blödning har däremot slemhinnan hunnit växa sig tjockare. När mensen sedan återkommer blir den onormalt kraftig eller långvarig – något som många kvinnor upplever just under perimenopausen.
Myom är godartade muskelknutor som kan bildas i eller runt livmodern och orsaka ovanligt kraftiga blödningar. Dessa täta, fibrösa vävnader försörjs via blodet och kan variera i storlek från några millimeter till storleken av en fem månader gammal fosterkula. Submukösa myom, det vill säga myom som sitter precis under slemhinnan, växer längs endometriet och buktar in i livmoderhålan, vilket gör att slemhinnan ser tjockare ut. Den exakta orsaken till att myom uppstår är okänd, men de flesta vårdgivare anser att de stimuleras av höga östrogennivåer – något som är vanligt under perimenopausen och vid hormonbehandling.
Andra avvikelser är polyper i livmoderslemhinnan samt så kallad hyperplasi, som innebär en överdriven tillväxt av själva slemhinnan. Båda tillstånden kan ge upphov till oregelbundna och rikliga blödningar och bör utredas av läkare.
Trots att möjligheten att bli gravid minskar markant under perimenopausen kan befruktning fortfarande ske vid ägglossning under övergångsperioden. En graviditet gör att endometriet förtjockas naturligt för att nära det befruktade ägget. Vaginal blödning kan därför förekomma – antingen som en normal del av tidig graviditet, som tecken på hotande missfall eller som symtom på en ektopisk (extrauterin) graviditet, där det befruktade ägget fastnat i äggledaren i stället för att nå livmodern.
Om du under perimenopausen upplever mycket kraftiga blödningar, blödningar som varar onormalt länge, blödningar mellan mensen eller blödningar mer än ett år efter din sista menstruation bör du kontakta vården. En gynekologisk undersökning, ofta kompletterad med ultraljud eller provtagning av slemhinnan, kan avgöra om förtjockningen har en godartad orsak eller behöver behandlas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online