Uttorkning är ett tillstånd som uppstår när kroppens vätskenivåer sjunker på grund av kräkningar, diarré, hög feber eller kraftigt svettande. Småbarn är särskilt utsatta för uttorkning eftersom deras kroppar väger mindre och omsätter vatten snabbare än vuxnas gör. I de flesta fall kan uttorkning behandlas genom att erbjuda barnet vätska ofta under sjukdomen. Om barnet är mycket sjukt och inte kan behålla vätskan i sig kan sjukhusvård bli nödvändig, så att barnet får vätska intravenöst. I sin allvarligaste form är uttorkning ett livshotande tillstånd.
Uttorkning kan ibland vara lättare att upptäcka hos spädbarn och småbarn som fortfarande använder blöjor, eftersom våta blöjor är ett tydligt tecken på god vätskebalans. Om ditt barn inte har producerat en våt blöja på sex till åtta timmar kan det vara ett tecken på uttorkning. En blöja med endast en liten mängd mycket mörk urin är också ett varningstecken.
Småbarn gråter ofta när de är sjuka och mår dåligt, men gråt utan tårar – eller med mycket få tårar – är ett klassiskt tecken på uttorkning. Barnets ögon kan också verka insjunkna.
Ett barn som är uttorkat kan ha en torr eller klibbig mun, eftersom salivproduktionen minskar när kroppen saknar vätska. Läpparna kan också se spruckna och torra ut.
Små barn som är uttorkade kan vara irriterade, slöa samt mindre aktiva och lekfulla än vanligt. Huden kan kännas torr och sval vid beröring. Hos yngre spädbarn som fortfarande har en mjuk fläck (fontanell) på skallen kan den verka insjunken.
Kontakta vården om ditt barn visar tecken på uttorkning, särskilt om hen kräks upprepade gånger, har hög feber eller vägrar dricka. Sök akut vård om barnet är mycket slött, inte kissar på över åtta timmar eller om du är osäker på barnets tillstånd. Tidig behandling är avgörande för att förhindra att uttorkningen förvärras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online