Amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC (Centers for Disease Control) beskriver flera olika behandlingsformer för tuberkulos. Vilken behandling som väljs beror på om sjukdomen är latent (inaktiv), aktiv, läkemedelsresistent eller omfattande läkemedelsresistent.
Vid latent tuberkulos finns tuberkelbakterierna i kroppen, men de är inaktiva och orsakar inga symtom. Standardbehandlingen består av en nio månader lång kurer med izoniazid eller rifampicin, följt av regelbundna röntgenkontroller för att säkerställa att infektionen inte aktiveras.
När bakterierna är aktiva och smittsamma talar man om aktiv tuberkulos. Behandlingen kombinerar då flera läkemedel samtidigt: izoniazid, rifampicin, pyrazinamid och etambutol. Denna kombinationsterapi minskar risken för att resistens utvecklas och ökar chansen att helt utrota bakterierna.
Läkemedelsresistent tuberkulos uppstår när standardläkemedlen inte längre dödar bakterierna. Behandlingen kan då bestå av en kombination av flera preparat, bland annat Rifater som innehåller izoniazid, rifampicin och pyrazinamid. Minst fyra olika läkemedel brukar ges, beroende på hur hög resistensgraden är.
Denna sällsynta form är resistent mot i princip alla konventionella behandlingar. Forskning från amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA visar att en kombination av amoxicillin med klavulansyra och meropenem kan vara effektiv vid denna svårbehandlade variant.
För den som vill komplettera med naturliga metoder nämns ofta en näringsrik kost, tillskott av vitaminer och mineraler samt exponering för solljus och värme. Sådana åtgärder kan stödja kroppens allmänna hälsa men ersätter inte medicinsk behandling.
Denna information är inte avsedd att ersätta en korrekt medicinsk bedömning. Kontakta alltid sjukvården för professionell rådgivning och behandling vid misstanke om tuberkulos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online