Människan har fyra par bihålor: de maxillära bihålorna vid kindbenen, de frontala bihålorna vid näsryggens övre del, de etmoidala bihålorna mellan ögonen och näsan, samt de sfenoidala bihålorna bakom ögonen och näsan.
Bihålecystor är vanligt förekommande och oftast helt godartade. Namnet på cystan styrs av var i ansiktet den sitter – därför kallas en cysta i överkäksbihålan just maxillarcysta. Här går vi igenom hur cystorna upptäcks, vilka symptom de kan ge och vad som händer efter en behandling.
Läkare identifierar cystor med magnetresonanstomografi (MRT). Om MRT-undersökningen ger otydliga resultat används istället en datortomografi (CT), som ger en mer detaljerad bild. En korrekt diagnos är avgörande, eftersom allvarligare tillstånd i bihålorna kan se ut som en cysta på bild.
Endast cystor som växer i den maxillära bihålan – överkäksbihålan – benämns som maxillarcystor. Det finns flera typer av bihålecystor, och de får sitt namn efter den bihåla där de uppträder. En cysta i den sfenoidala bihålan kallas exempelvis sfenoidalcysta, och en cysta i den frontala bihålan kallas frontalcysta.
Cystor i den maxillära bihålan orsakar sällan några besvär och upptäcks ofta av en slump vid andra undersökningar. Blir cystan däremot så stor att den blockerar luftvägarna eller hindrar normalt dränage från bihålan krävs ofta en operation.
Efter att en maxillarcysta tagits bort kan en ny cysta bildas på samma plats. Detta är särskilt vanligt hos personer med astma eller allergier. Läkare väljer dock endast att operera bort nya cystor om symptomen återkommer eller består över tid.
Efter en operation är det vanligt att man känner sig svullen och täppt i näsan ett tag. När detta har läkt brukar de ursprungliga besvaren försvinna helt. Om symtomen börjar komma tillbaka kan läkaren beställa en ny bilddiagnostisk undersökning för att avgöra om ytterligare en cysta håller på att utvecklas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online