Vad är pseudokrampanfall? Orsaker, symtom och behandling

Pseudokrampanfall, även kallade icke-epileptiska anfall eller psykogena icke-epileptiska anfall (PNES), är en typ av anfall som inte beror på onormal elektrisk aktivitet i hjärnan. Trots att de kan se ut som epileptiska anfall har de en helt annan orsak och kräver därför andra behandlingsmetoder.

Orsaker

Till skillnad från epileptiska anfall orsakas pseudokrampanfall av svår emotionell stress snarare än av onormal kemisk eller elektrisk aktivitet i hjärnan. Stressen kommer ofta från djupt traumatiska händelser, till exempel fysisk eller psykisk misshandel, sexuella övergrepp eller andra svåra livskriser. Många personer som drabbas har dessutom underliggande psykiska tillstånd som ångest, depression eller posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

Symtom

Symtomen på pseudokrampanfall kan vara mycket lika dem vid epilepsi och inkluderar bland annat:

• Okontrollerade ryckningar i armar och ben
• Förvirring och desorientering
• Långvariga stirrande blickar
• Tillfällig medvetslöshet

Risk för feldiagnos

Pseudokrampanfall liknar i sina symtom ett stort epileptiskt anfall (grand mal), vilket gör att tillståndet ofta feldiagnosticeras som epilepsi. Detta är ett allvarligt problem, eftersom patienten då vanligtvis inte får rätt behandling. Antiepileptiska läkemedel har ingen effekt på icke-epileptiska anfall, vilket innebär att anfallen varken minskar i svårighetsgrad eller frekvens. För att ställa en korrekt diagnos används ofta video-EEG-övervakning, där läkare kan koppla samman anfallens utseende med hjärnans elektriska aktivitet.

Statistik

Enligt Epilepsy Foundation upplever cirka 20 procent av de patienter som utreds vid epilepsikliniker i själva verket icke-epileptiska anfall. Detta visar hur vanligt förekommande tillståndet är och hur viktigt det är med noggrann diagnostik.

Behandling

Eftersom pseudokrampanfall orsakas av svår emotionell belastning fokuserar behandlingen på att hantera den bakomliggande stressen. De vanligaste behandlingsalternativen är:

• Psykoterapi, särskilt kognitiv beteendeterapi (KBT)
• Stresshantering och avslappningsövningar
• Antidepressiva läkemedel vid samtidig depression eller ångest

Dessa metoder hjälper patienten att minska sin emotionella stress och att bearbeta traumatiska upplevelser. Med rätt diagnos och behandling kan många patienter få en betydande förbättring eller bli helt anfallsfria över tid.