Enligt Mayo Clinic är cellulit en vanlig och potentiellt allvarlig bakteriell hudinfektion. Även om cellulit kan uppstå på alla delar av kroppen är den vanligast på huden på underbenen. Sjukdomen identifierades för första gången mellan 1860 och 1865 och beskrevs då som ett inflammatoriskt tillstånd. Sedan dess har man upptäckt att cellulit även kan angripa vävnader under huden, lymfkörtlar och blodbanan. Om infektionen lämnas obehandlad kan den i värsta fall bli livshotande.
Historiskt har cellulit diagnostiserats utifrån hur huden ser ut och förändras över tid. I slutet av 1800-talet var sjukdomen svår att identifiera, eftersom kunskapen om bakterier och smitta inte var lika utvecklad som idag. Enligt Mayo Clinic kan du vara i riskzonen om din hud är svullen, öm, varm eller rodnad. Dessa förändringar åtföljs ofta av feber, och små röda prickar eller till och med blåsor kan bildas på det drabbade hudområdet. Om infektionen förvärras kan de rodnade områdena expandera i takt med att sjukdomen fortskrider.
Föreställningarna om vad som orsakar cellulit har förändrats genom åren. Idag vet man att bakterier oftast tränger in i huden genom stick- och sårskador, eller via skadade hudområden som fotfotsvamp eller bensår. Bakterier kan också överföras genom insekts- och spindelbett samt via svullen, torr eller fjällig hud. De två vanligaste bakterierna som orsakar infektionen är streptokocker och stafylokocker. Stafylokockbakterier är den allvarligare varianten och diagnostiseras ofta som MRSA.
Riskfaktorerna för cellulit varierar från person till person och har historiskt sett förändrats i takt med miljöförhållanden. Mayo Clinic har dock identifierat flera faktorer som ökar risken för infektion. Åldern är en av de främsta riskfaktorerna – när kroppen åldras blir cirkulationssystemet mindre effektivt att föra runt blodet i kroppen. Ett försvagat immunförsvar gör dig också mer sårbar för infektioner. Personer med diabetes, som ofta lider av nedsatt blodcirkulation i benen, löper dessutom större risk.
När cellulit först beskrevs som en hudsjukdom fanns ingen behandling, eftersom kunskapen om hur man bekämpar bakterier saknades helt. Bristen på behandling ledde ofta till blindhet när infektionen drabbade området kring ögat. I dag ställs diagnosen med hjälp av blodprov och sårkulturer, och den vanligaste behandlingen är receptbelagda antibiotika. De flesta läkare förskriver läkemedel som verkar mot både streptokocker och stafylokocker, exempelvis cefalexin. Valet av antibiotika grundas alltid på patientens sjukhistoria och de troliga orsakerna till infektionen. När behandlingen påbörjats bör symtomen minska inom några dagar.
Tack vare framstegen inom medicinsk forskning går cellulit idag att förebygga. Förebyggandet liknar metoderna för de flesta hudinfektioner. Har du ett sår bör du tvätta det dagligen med tvål och vatten, täcka det med plåster eller förband som byts ofta, samt applicera salvor eller antibiotikakräm för att skydda det skadade området. Håll samtidigt utkik efter rodnad, vätska och smärta. Fuktighetskräm hjälper också till att förhindra att huden spricker och fjällar, vilket är en annan vanlig ingång för bakterier. Misstänker du en hudinfektion bör du kontakta din läkare snarast.
Lider du av återkommande cellulit varnar Mayo Clinic för att extra försiktighet krävs. Det är viktigt att inte bara behandla öppna sår utan också att förebygga skär och skador genom skyddande kläder, handskar och skor. Mayo Clinic rekommenderar också att personer med en historik av cellulit diskuterar långtidsbehandling med antibiotika med sin läkare för att minska risken för nya hudinfektioner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online