Trotssyndrom (ODD) hos barn – symtom, orsaker och behandling

De flesta barn går igenom perioder av trots när de testar sin självständighet – de svarar emot, vägrar göra som de blir tillsagda och retar upp sig. Det är en normal del av utvecklingen. Barn med trotssyndrom (ODD) uppvisar dock extrema episoder av trots, där de ifrågasätter auktoriteter, blir argumenterande och bryter mot regler utan någon hänsyn till de konsekvenser det kan leda till.

Vad är trotssyndrom?

Trotssyndrom (ODD – oppositional defiant disorder) är en beteendestörning där ett barn visar ett ihållande mönster av osamarbetande och utmanande beteende, särskilt gentemot vuxna och personer i auktoritetsroller. Barn och tonåringar med ODD retar medvetet andra eller söker aktivt upp konfrontationer, vilket ofta skapar problem i skolan, hemmet och i sociala relationer.

Vanliga symtom

Barn och tonåringar med ODD kan uppvisa flera av följande beteenden:

• Frekventa utbrott av ilska och raseri
• Konstant argumentation med vuxna
• Att skylla sitt eget dåliga beteende på andra
• Medveten kritik eller retsamt beteende för att provocera fram konflikter
• Ihållande vägran att följa regler och instruktioner

Möjliga orsaker

Den exakta orsaken till trotssyndrom är okänd, men forskare tror att både biologiska och miljömässiga faktorer spelar roll. Det kan exempelvis handla om avvikelser i hjärnans funktion samt arv och temperament. Miljöfaktorer som instabila familjeförhållanden och otydlig eller inkonsekvent fostran kan också bidra. Familjer som lever med ODD har ofta ett disciplinsystem som är antingen alldeles för hårt eller alldeles för slapp.

Diagnos

En diagnos av ODD ställs vanligtvis först efter att symtomen har funnits kontinuerligt i minst sex månader och efter att andra medicinska eller psykiatriska orsaker har uteslutits. Det finns inget specifikt test för att diagnostisera störningen – istället baserar sig bedömningen på samtal, observationer och information från föräldrar, lärare och andra vuxna runt barnet.

Behandling

Behandlingen av ODD involverar oftast både föräldrar och barn. Föräldrarna får lära sig effektiva och konsekventa metoder för att hantera barnets utmanande beteende, exempelvis genom föräldrastödsprogram. Som komplement kan psykoterapi, såsom kognitiv beteendeterapi, samt i vissa fall medicinering användas – särskilt om barnet också lider av ADHD, ångest eller depression. Tidiga insatser ökar chanserna till en bättre utveckling och starkare familjerelationer över tid.