Svamp- och jästinfektioner orsakas av en överväxt av svampar, ofta av arten Candida. Även om dessa infektioner sällan är farliga eller smittsamma kan de vara mycket irriterande och besvärande för den drabbade. De vanligaste formerna förekommer på huden, i underlivet samt i munhåla och matstrupe. Nedan går vi igenom de mest förekommande typerna, hur de uppstår och vilka symtom de ger.
Hudsvamp smittar genom kontakt med svampsporer, oftast via lösa hudflagor från en redan smittad person eller yta. Typiska symtom är fläckvis vit, fjällande hud i och runt de drabbade områdena. Vanliga exempel är ringorm och färgavvikande fläckar som kan kliar. God hygien och att undvika delade handdukar minskar risken för smitta.
En vaginal svampinfektion orsakas av ett obalanserat pH-värde i underlivet, vilket gör att jästsvampar som naturligt finns där börjar växa okontrollerat. Det typiska symtomet är ett tjockt, vitt flyckning som liknar keso, ofta åtföljt av klåda och sveda. Stress, antibiotikakurer och hormonella förändringar kan öka risken. Behandling sker vanligtvis med receptfria svampdödande medel.
Denna form, ofta kallad tröst eller soor, orsakas liksom vaginalsvamp av en överväxt av svamp som naturligt finns i munhålan. Den uppstår vanligtvis när kroppens motståndskraft är nedsatt – till exempel efter en förkylning, vid antibiotikabehandling eller vid allvarligare sjukdomar som HIV/AIDS. Symtom inkluderar vita beläggningar på tungan och insidan av kinderna samt en svidande känsla i munnen.
Fotsvamp sprids oftast i fuktiga miljöer, som omklädningsrum, bastur och simhallar, där svampen trivs bäst. Symtomen inkluderar en obehaglig brännande känsla och intensiv klåda mellan tårna, ibland även sprickor och fjällande hud. Att hålla fötterna torra, använda egna handdukar och bära badskor i gemensamma utrymmen är effektiva förebyggande åtgärder.
Alla svampinfektioner är dock harmlösa. Lunginfektioner orsakade av Aspergillus-svampar kan potentiellt vara livshotande, särskilt för personer med försvagat immunförsvar. Dessa svampar finns naturligt i miljön och kan påträffas på rivningsplatser, i stall och i fågelbon. Vid ihållande hosta, feber eller andningssvårigheter efter exponering för sådana miljöer bör läkare kontaktas omgående.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online