Vid en traditionell röntgenundersökning syns vissa delar av kroppen inte särskilt tydligt. Det finns dock medicinska tillstånd och frågeställningar som kräver en typ av röntgen som visar mer än bara skuggkonturer av organ och vävnader. När en läkare behöver undersöka en specifik del av din kropp – till exempel ett visst organ, viss vävnad eller blodkärl – används ett kontrastmedel för att kunna genomföra en kontraströntgen.
En kontraströntgen innefattar ett ämne som oftast kallas kontrastmedel eller röntgenvätska. Ämnet används för att göra vätskefyllda strukturer eller hålrum i kroppen synliga på röntgenbilden. Traditionella röntgenbilder ger till exempel ingen korrekt bild av vissa områden, såsom matsmältningskanalen, urinvägarna och blodkärlen. Utan kontrastmedel går dessa områden inte att urskilja.
Röntgenstrålarna kan inte passera genom kontrastmedlet under undersökningen. Det område som undersöks framstår därför som ljust eller vitt på bilden, vilket gör att läkaren kan se detaljer som annars skulle vara osynliga.
Beroende på vilken typ av röntgenundersökning som ska göras administreras kontrastmedlet intravenöst, via munnen eller via ändtarmen. Om kontrasten till exempel ska användas för att få en korrekt bild av matsmältningssystemet får du kontrasten via munnen eller via ändtarmen. Vid undersökning av blodkärl och andra organ ges kontrasten oftast intravenöst.
Vätskan i kontrastmedlet absorberar röntgenstrålarna så att den kroppsdel som behöver medicinsk utredning kommer i fokus. Det vanligaste kontrastmedlet vid röntgen är bariumsulfat.
Det intravenösa kontrastmedlet kallas ofta radiokontrastmedel, eller RCM. Denna typ av kontrastmedel används ofta i samband med datortomografi (CT) för att förbättra bildens kvalitet och tydlighet. Även om användning av RCM förbättrar röntgenbilderna finns det en liten risk för allergisk reaktion mot ämnet. Har du tidigare haft allergiska reaktioner bör du alltid informera din läkare innan du får detta slags kontrastmedel.
Orala kontrastmedel är relativt vanliga när röntgenundersökningar görs av matsmältningskanalen, buken och bäckenet. Beroende på typen av undersökning kan du behöva dricka en eller två koppar av vätskan. Det orala kontrastmedlet består huvudsakligen av bariumsulfat och vatten, och konsistensen liknar en milkshake. I vissa fall rapporterar patienter förstoppning efter att ha druckit det orala kontrastmedlet, så det kan vara klokt att dricka extra vatten efter undersökningen.
Rektalt kontrastmedel används för att förbättra röntgenbilder av stora organ, såsom tarmarna. Precis som vid oralt kontrastmedel används bariumsulfat även här, men koncentrationen är annorlunda. Rektal kontrast administreras med hjälp av ett lavemang. Vissa patienter upplever förstoppning efter undersökningen, vilket vanligtvis går över inom några dagar.
Innan en kontraströntgen är det viktigt att berätta för vårdpersonalen om du är gravid, har njurproblem eller har någon känd allergi, särskilt mot jod eller tidigare kontrastmedel. Vid vissa undersökningar kan du också behöva fasta några timmar föreåt. Kontrastmedlet lämnar normalt kroppen naturligt genom urinen eller avföringen inom kort tid efter undersökningen, och allvarliga biverkningar är ovanliga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online