Kalium är en av kroppens viktigaste elektrolyter, och de acceptabla värdena i blodet ligger inom ett relativt smalt intervall – mellan 3,7 och 5,2 mmol/l (mEq/l). Värden utanför detta område kan bero på en underliggande sjukdom eller på läkemedel som du använder. Kalium mäts oftast som en del av ett elektrolyttest, som ibland ingår i en vanlig hälsoundersökning.
Som elektrolyt spelar kalium en central roll i kroppens elektriska och cellulära funktioner. Ämnet är avgörande för nervsignalerna, musklernas sammandragningar – inklusive hjärtats rytm – samt för kroppens vätskebalans. Vid för höga eller för låga kaliumnivåer kan denna balans rubbas, vilket i vissa fall kan få allvarliga konsekvenser för hälsan.
Den normala koncentrationen av kalium i blodet ligger mellan 3,7 och 5,2 mmol/l. Ett värde inom detta intervall tyder på att kroppens salt- och vätskebalans fungerar som den ska.
Ligger ditt kaliumvärde över 5,2 mmol/l kallas tillståndet hyperkalemi. Det kan bland annat orsakas av en blodtransfusion, njursvikt eller respiratorisk acidos, ett tillstånd där kroppens syrehalt blir för låg och koldioxidhalten för hög. Vanliga symtom är muskelsvaghet, domningar och i svåra fall hjärtritningsstörningar, varför snabb vård kan behövas.
Är ditt kaliumvärde under 3,7 mmol/l talar man om hypokalemi. Kronisk diarré, upprepade kräkningar och Cushings syndrom är vanliga orsaker. Vissa vätskande läkemedel kan också sänka kaliumnivåerna. Typiska symtom är trötthet, muskelsvaghet och kramper.
Eftersom avvikande kaliumvärden ofta är ett symtom på en underliggande sjukdom kan din läkare beställa ytterligare undersökningar för att ta reda på orsaken. Behandlingen anpassas sedan efter vad som ligger bakom – till exempel justering av mediciner, behandling av njur- eller tarmsjukdom, eller i akuta fall intravenös vård. Kontakta alltid vården om du får provsvar utanför referensområdet, särskilt om du samtidigt känner dig svag, får hjärtklappning eller oregelbunden puls.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online