Njursten bildas när mineraler som normalt är utspädda i urinen börjar kristallisera inne i njurarna. Gikt är däremot en form av artrit som vanligtvis drabbar stortåns grundled, men som även kan angripa anklar eller handleder. Även om båda tillstånden har kopplingar till urinsyra skiljer de sig åt när det gäller symtom, diagnos och behandling.
Njursten kan bildas till följd av andra hälsotillstånd, exempelvis gikt och inflammatorisk tarmsjukdom. Gikt uppstår när kroppen inte gör sig av med urinsyra, som då ansamlas som skarpa kristaller runt lederna och orsakar inflammation.
En sten som ligger stilla i njurarna ger ofta inga symtom alls. Men när den börjar sin vandring genom urinledaren mot blåsan uppstår typiska tecken som:
Gikt ger istället plötsliga anfall av svår ledsmärta, ofta på natten, åtföljd av svullnad, värme och rodnad kring den drabbade leden.
Bilddiagnostik såsom datortomografi (CT) och ultraljud är effektiva metoder för att upptäcka njursten. Gikt kan bekräftas genom analys av ledvätska samt blodprover som mäter nivån av urinsyra i kroppen.
De flesta njursten passerar urinvägarna av sig själva utan behandling. Större stenar kan dock behöva krossas med chockvågsbehandling eller avlägsnas kirurgiskt. Vid gikt ordineras vanligtvis läkemedel, bland annat icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) och kolchicin, för att lindra smärta och inflammation.
Den största risken med njursten är storleken. Om en sten växer för stor kan den blockera urinflödet eller skada njuren. Obehandlad gikt kan i sin tur leda till både njursten och återkommande giktattacker, vilket gör tidig behandling extra viktig.
Risken för båda tillstånden kan minskas genom livsstilsförändringar. Gott om vätska minskar risken för njursten, medan en begränsning av purinrik mat – som rött kött, skaldjur och alkohol – kan sänka urinsyranivåerna och förebygga giktattacker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online