Många läkare har börjat använda natriumtiosulfat som motgift för patienter som lider av svår njursvikt. Tillsammans med den långa lista av andra läkemedel som dessa patienter redan får, påbörjas nu testbehandlingar med natriumtiosulfat för personer med detta kroniska tillstånd. Behandlingen befinner sig dock fortfarande i ett tidigt utvecklingsskede, men natriumtiosulfat kan komma att bli en räddning för många människor som drabbats av njursvikt.
Natriumtiosulfat används normalt för att behandla mjukdelskalkifieringar vid tillståndet kalcifylaxi. Även om detta inte är direkt kopplat till njursjukdom, är det välkänt att njursjukdom ofta innebär utveckling av vaskulär kalkifiering – alltså de plack som kan täppa till njuren och i slutändan leda till att den slutar fungera.
En nyligen genomförd studie på råttor visade att tillskott av natriumtiosulfat ökade djurens kalciumutsöndring via urinen, och en stor del av detta kalcium kom från ansamlingar i aorta, hjärta och njurvävnad. Behandlingen rensade i praktiken bort nästan alla avlagringar i dessa organ. Framgången tros bero på att ämnet förstärker den syra som inducerar urinärt kalciumförlust, så att kalciumet på ett naturligt sätt leds ut ur kroppen.
Det handlar dock om en klassisk avvägning mellan nytta och risk. När kalkavlagringarna i kroppen löses upp minskar nämligen natriumtiosulfatet även benstyrkan, eftersom ämnet inte skiljer på nyttigt och skadligt kalcium utan transporterar bort båda delarna.
På grund av detta pågår fortfarande omfattande tester för att avgöra om läkare är beredda att acceptera denna risk när de behandlar patienter med njursvikt. Även om fördelarna för njurarna är betydande, finns det en verklig risk för allvarliga benskador. Detta är anledningen till att natriumtiosulfat fortfarande befinner sig i ett experimentellt stadium innan det kan godkännas som etablerad behandling för att stödja njurfunktionen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online