Så förstår du djup ventrombos (DVT): riskfaktorer, symtom, diagnos och behandling

Djup ventrombos (DVT) är ett tillstånd där en blodpropp bildas i en av kroppens djupa vener. Den drabbar oftast de djupa venerna i benet eller bäckenet, men kan i vissa fall även uppstå i armens vener. En blodpropp kan delvis eller helt blockera blodflödet, vilket gör tillståndet potentiellt farligt – om proppen lossnar kan den följa med blodet till lungorna och orsaka en livshotande lungemboli.

DVT har många möjliga orsaker och riskfaktorer, varav en stillasittande livsstil är en av de vanligaste. Tillståndet ger ofta smärta och svullnad i det drabbade området, men kan i vissa fall vara helt symtomlöst. Här går vi igenom vad du behöver veta om riskfaktorer, symtom, diagnos och behandling.

1. Lär dig riskfaktorerna för DVT

Flera faktorer ökar risken för att utveckla djup ventrombos:

• Långvarig sängvila eller stillasittande i samma position under längre perioder, exempelvis vid långa flygresor
• Rökning
• Benbrott eller andra skador på extremiteter
• Övervikt och fetma
• Nyligen genomgången operation, särskilt inom höft-, knä- eller bukområdet

Risken ökar också med åldern, särskilt efter 60 års ålder. Även graviditet, hormonella preventivmedel och vissa cancerformer kan öka risken för blodproppar.

2. Känn igen tillstånd som får blodet att levra sig snabbare

Vissa medicinska tillstånd påverkar blodets förmåga att koagulera. Ett exempel är polycytemi vera, en sjukdom som innebär en överproduktion av röda blodkroppar och som medför en betydligt ökad risk för DVT. Andra exempel är ärftliga trombofilier, där blodets koagulationssystem är överaktivt, samt inflammatoriska sjukdomar och uttorkning.

3. Granska symtomen på DVT

De vanligaste symtomen på djup ventrombos uppstår i ett av benen och inkluderar:

• Rödhet eller missfärgning av huden
• Svullnad i benet, fotleden eller foten
• Smärta, ofta beskriven som värk eller kramp, ibland mest i vadens bakre del
• Värme i det drabbade området samt ömhet vid beröring

Kom ihåg att upp till hälften av alla DVT-fall är utan synliga symtom. Kontakta därför alltid vården om du har misstanke om blodpropp. Sök akut vård omedelbart om du samtidigt får andnöd, bröstsmärta eller hosta blod – detta kan tyda på lungemboli.

4. Studera diagnostiska metoder för DVT

Venografi har länge varit standardmetoden för att diagnostisera DVT. Vid undersökningen injiceras kontrastvätska i en perifer ven, varefter röntgenbilder tas av den drabbade extremiteten för att identifiera stopp i blodflödet. Eftersom metoden är invasiv utförs den dock numera sällan.

I dag är ultraljudsdoppler den vanligaste undersökningsmetoden, eftersom den är smärtfri, säker och snabb. Ofta kompletteras undersökningen med ett D-dimer-blodprov, som mäter nedbrytningsprodukter från blodproppar och hjälper läkaren att bedöma sannolikheten för DVT.

5. Förstå behandlingen av DVT

Standardbehandlingen består av antikoagulerande läkemedel, det vill säga blodförtunnande mediciner:

• Heparin ges ofta initialt som injektion för snabb effekt
• Warfarin eller nyare direkta antikoagulantia (DOAK) används sedan som tablettbehandling, ofta i tre till sex månader eller längre beroende på riskprofil

I svåra fall kan kirurgisk borttagning av proppen eller trombolys (upplösning av proppen med läkemedel) bli aktuellt. Kompressionsstrumpor används ofta parallellt för att minska svullnad och lindra besvär.

Så förebygger du DVT

Den bästa strategin är att förebygga blodproppar: rör på dig regelbundet och ta korta promenader under dagen, sträck på benen vid långa resor, håll dig vätskebalanserad, sluta röka och bibehåll en hälsosam vikt. Vid operation eller långvarig sjuklighet kan kompressionsstrumpor eller förebyggande blodförtunnande behandling rekommenderas av din läkare.