Bikarbonat hjälper till att reglera blodets surhetsgrad (pH-värde), medan kalium är avgörande för muskelrörelser och överföringen av signaler i nervsystemet. Avvikelser i plasmahalterna av något av dessa ämnen kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom och bör därför alltid utredas noggrant.
Illamående, trötthet, stickningar eller svaghet i musklerna samt smärtor i njurregionen kan vara tecken på onormala kaliumnivåer. Liknande symtom, tillsammans med andningssvårigheter, kan tyda på avvikande bikarbonathalter.
Halterna av både kalium och bikarbonat mäts genom en analys av ett blodprov. Resultaten ger läkaren viktig information om kroppens elektrolytbalans och syra-bas-jämvikt.
Höga kaliumnivåer (hyperkalemi) kan orsakas av vissa läkemedel, bland annat ACE-hämmare och NSAID-preparat, samt av njursjukdom eller problem med binjurarna. Förhöjda bikarbonatnivåer beror oftast på lungsjukdom men kan också orsakas av kraftiga kräkningar, Cushings syndrom eller Conns syndrom.
Låga kaliumnivåer (hypokalemi) kan bero på användning av vissa läkemedel, njursjukdom, kräkningar eller diarré. Låga bikarbonatnivåer kan orsakas av hyperventilation, alkohol- eller aspirinanvändning, diabetes, sköldkörtelproblem, vätskebrist samt vissa läkemedel, däribland några glaukommediciner och antibiotika.
Behandlingen vid onormala halter av bikarbonat och kalium innefattar ofta utsättning av läkemedel som orsakar avvikelsen, kostförändringar samt behandling av den underliggande sjukdom som ligger bakom de onormala värdena.
Personer med kraftigt förhöjda kaliumnivåer har en dödlighet på cirka 67 procent om tillståndet lämnas obehandlat. Det är därför viktigt att söka vård snabbt vid misstanke om allvarlig elektrolytrubbning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online