Rotatorcuffkirurgi utförs för att reparera bristningar på senorna i axeln. Varje steg i processen är avgörande för det slutliga resultatet, och återhämtningen efter operationen är en lång process som kräver tålamod och aktivt deltagande från patienten.
Rotatorcuffkirurgi är ett större ingrepp som utförs för att reparera skador på axelns rotatorcuff. Det övergripande målet är att laga senorna och fästa dem ordentligt till överarmsbenet (humerus), så att axelns styrka och rörlighet återfås.
Kirurgen gör ett snitt i axeln för att komma åt området mellan den främre och mellersta delen av deltoidmuskeln. Snittet delas sedan försiktigt för att nå fram till rotatorcuffen. Ärrvävnad avlägsnas, och de ojämna kanterna på både rotatorcuffen och överarmsbenet slipas ner för att ge bättre tillgång till området mellan akromion och deltoidmuskeln.
Kirurgen fogar samman den friska senan med de intakta delarna av överarmsbenet. I vissa fall utförs även en akromioplastik, det vill säga en borttagning av ben över rotatorcuffen. Detta undviks dock när det är möjligt, eftersom det kan leda till ärrbildning och försvagning av deltoidmuskeln.
Suturer, alltså kirurgiska trådar, används för att dra ihop senans kanter så att de blir jämna och lätt kan glida under deltoidmuskeln och akromion. Därefter stängs deltoidmuskeln och hudsnittet, så att såret kan läka både internt och externt.
Återhämtningen efter en rotatorcuffoperation tar minst ett år. Omedelbart efter ingreppet ges smärtlindring genom injektion med morfin eller petidin (Demerol). Därefter övergår patienten till oral smärtlindring, exempelvis hydrokodon eller paracetamol med kodein.
Rehabiliterande övningar är avgörande för att förebygga stelhet och återfå rörligheten i axeln. Det är viktigt att följa fysioterapeutens anvisningar noggrant och successivt öka belastningen på armen i takt med att läkningen fortskrider.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online