Förstorad mjälte: orsaker, symtom, diagnos och behandling

En förstorad mjälte, även kallad splenomegali, är inte en sjukdom i sig utan ett tillstånd som orsakas av andra bakomliggande problem. Om en förstorad mjälte inte behandlas finns det risk att mjälten brister, vilket kan vara livshotande. Därför är det viktigt att söka vård om du misstänker att något är fel.

Vad gör mjälten?

Mjälten är ett organ som ingår i lymfsystemet och har till huvuduppgift att filtrera blodet. Den hjälper kroppen att bekämpa infektioner genom att producera vita blodkroppar och bryter ner gamla eller skadade röda blodkroppar.

Symtom

Många personer med en förstorad mjälte upplever inga symtom alls, vilket gör att tillståndet ofta upptäcks av en slump. De som får symtom kan bland annat känna:

• Smärta eller tryck i övre vänstra delen av buken som kan stråla ut mot vänster axel
• Trötthet och allmän svaghet
• Känsla av mättnad trots att man ätit mycket lite
• Ofta återkommande infektioner

Vanliga orsaker

Det finns flera olika tillstånd som kan leda till att mjälten förstoras. Några av de vanligaste orsakerna är:

• Blodcancer, såsom leukemi och lymfom
• Infektioner, exempelvis mononukleos, bakteriella infektioner eller parasitsjukdomar som malaria
• Metabola sjukdomar, som Gauchers sjukdom
• Leversjukdomar, exempelvis skrumplever (cirros)
• Cystisk fibros och andra ärftliga tillstånd

Eftersom mjälten arbetar tätt tillsammans med levern och blodsystemet påverkas den ofta när dessa system belastas av sjukdom.

Så ställs diagnosen

En läkare kan ofta upptäcka en förstorad mjälte vid en fysisk undersökning genom att känna efter i övre vänstra delen av buken. För att bekräfta diagnosen och ta reda på den bakomliggande orsaken kan även följande undersökningar användas:

• Blodprov för att kontrollera blodvärden och upptäcka infektioner
• Datortomografi (CT) eller ultraljud för att avbilda mjältens storlek och struktur

Behandling

Behandlingen av en förstorad mjälte fokuserar alltid på att åtgärda den bakomliggande orsaken. En infektion behandlas exempelvis med antibiotika, medan en blodsjukdom kräver specialistvård inom hematologi.

Eftersom kroppen klarar sig utan mjälten kan organet tas bort kirurgiskt (splenektomi) om den bakomliggande orsaken inte kan behandlas på annat sätt. En person utan mjälte lever ett normalt liv, men har en ökad risk för infektioner och behöver därför särskilda vaccinationer och ibland förebyggande medicinering.