När du lider av rytmproblem i hjärtat, som arytmier, förmaksflimmer eller vissa former av hjärtklappning, är ett möjligt behandlingsalternativ ett ingrepp som kallas hjärtablation. Även om metoden sällan är det första behandlingsvalet för dessa tillstånd, upplever många patienter goda resultat efter ingreppet. Behandlingen kan korrigera vissa strukturella problem i hjärtat som stör de elektriska signaler som får hjärtats kamrar att kontraheras.
Det finns två grundläggande sätt att utföra en hjärtablation på, varav det ena är betydligt mindre invasivt än det andra.
Den vanligaste formen av hjärtablation utförs med hjälp av en kateter – en tunn, böjlig slang som förs in i kroppen genom ett litet snitt i halsen, armen eller ljumsken. Ingreppet kallas ofta helt enkelt kateterablation. Katetern förs in i ett av blodkärlen och leds sedan, med hjälp av röntgenbilder, upp till hjärtat.
När katetern nått rätt position styrs en serie elektroder genom slangen in i hjärtat. Det är dessa elektroder som i praktiken utför resten av ingreppet. De identifierar vilka områden i hjärtat som orsakar arytmien, flimret eller hjärtklappningen och hjälper till att korrigera de rytmproblem du upplever.
När den drabbade platsen har fastställts skickas en elektrisk impuls genom elektroden och in i hjärtmuskeln. Detta leder antingen till att den ohälsosamma vävnaden förstörs eller till att ärrvävnad bildas i den drabbade delen av hjärtat. I båda fallen bör de elektriska impulser som får hjärtat att kontraheras återgå till det normala, vilket botar rytmproblemet och den därmed sammanhängande störningen.
Kateterablation utförs oftast i lokalbedövning kombinerat med lätt sedering, och patienten kan vanligtvis lämna sjukhuset inom ett dygn efter ingreppet.
Även om det inte utförs lika ofta som kateterablation är det även möjligt att genomföra en ablation i samband med öppen hjärtkirurgi. Denna typ av operation är mer känd som Maze-ingreppet (labyrintingreppet) och använder en skalpell istället för elektroder för att korrigera rytmproblem vid arytmier, förmaksflimmer och vissa fall av hjärtklappning.
Vid ablation under öppen hjärtkirurgi görs små, strategiskt placerade snitt i hjärtmuskeln för att hindra onormala elektriska impulser som kan få hjärtat att slå oregelbundet. Snitten leder med tiden till att ärrvävnad bildas, vilket blockerar den felaktiga stimulansen. Snitten placeras noggrant så att impulserna leds genom rätt banor i hjärtat, vilket gör att hjärtat kan börja slå normalt igen.
Eftersom Maze-ingreppet kräver öppen hjärtkirurgi är återhämtningstiden betydligt längre än vid kateterablation, ofta flera veckor. Metoden används därför främst hos patienter som ändå behöver genomgå hjärtkirurgi av andra skäl, exempelvis i samband med en klaffoperation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online