Nasofarynxcancer, eller nasofarynxkarcinom, är en cancerform som uppstår i nasofarynx – den övre delen av svalget som ligger bakom näsan, ovanför svalgets bakre del. Sjukdomen är ovanlig i västvärlden, men betydligt vanligare i Asien och Afrika. Forskarna vet fortfarande relativt lite om vad som orsakar cancern. Precis som vid alla cancerformer kan nasofarynxcancer sprida sig snabbt, vilket gör tidig diagnos avgörande för prognosen.
Cancer i nasofarynx, svalgets översta del, börjar vanligtvis i de skivepitelceller som klär området. Detta är den del av svalget där näs- och öronpassagerna förenas med de övre luftvägarna. Sjukdomen kan vara svår att behandla, eftersom kirurgisk borttagning av tumörer oftast inte rekommenderas på grund av närheten till andra vitala organ.
Symtom som ibland förknippas med nasofarynxkarcinom inkluderar:
Det finns fortfarande mycket oklart kring vad som orsakar nasofarynxkarcinom, men forskning visar att personer som har haft Epstein-Barr-virus löper högre risk att utveckla denna cancerform.
Som vid andra cancerformer kan nasofarynxkarcinom sprida sig ganska snabbt till andra organ och kroppsdelar. I de flesta fall sprider sig cancern till närliggande lymfknutor och svalget. Ibland vandrar cancercellerna längre bort och angriper skelett, benmärg, lungor eller lever. Nasofarynxkarcinom kan också ge upphov till paraneoplastiska tillstånd – besvär som orsakas indirekt av cancercellerna och som uppträder i andra delar av kroppen, exempelvis neurologiska problem samt led- eller muskelbesvär.
Om en läkare misstänker nasofarynxkarcinom remitteras patienten vanligtvis till en ÖNH-specialist (öron-, näs- och halsspecialist), som är expert på att upptäcka avvikelser i detta område. När diagnosen bekräftats beställer läkaren ofta flera ytterligare undersökningar för att fastställa cancerns stadium. Dessa tester omfattar datortomografi, lymfknutebiopsi och lungröntgen, liksom MR-, PET- och DT-undersökningar.
Behandlingen liknar den vid andra cancerformer och innebär vanligtvis en kombination av strålbehandling och cellgiftsbehandling (kemoterapi). Strålningen förstör cancercellerna genom att en apparat riktar strålar mot det område där cancern finns. Patienter får vanligtvis strålbehandling fem dagar i veckan i cirka sex till sju veckor. Cellgiftsbehandlingen fungerar genom att speciella cancerdödande läkemedel förs in i kroppen för att angripa cancercellerna var de än befinner sig. Enligt National Cancer Institute betraktas små tumörer som botbara, med en överlevnadsgrad på mellan 80 och 90 procent, medan medelstora tumörer har en överlevnadsgrad på mellan 50 och 70 procent.
Kontakta din vårdcentral om du upplever en bestående knöl på halsen, återkommande näsblod, långvarig täppthet i ena näsan eller hörselnedsättning som inte går över. Tidig upptäckt ökar markant chanserna till framgångsrik behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online