Stamceller är föremål för intensiv biomedicinsk forskning världen över. Två huvudtyper av stamceller – vuxna stamceller och embryonala stamceller – skiljer sig fundamentalt åt när det gäller sitt ursprung. Dessa olika ursprung ger cellerna distinkta biologiska egenskaper, men väcker också omfattande etiska diskussioner.
Enligt National Institutes of Health (NIH) måste en cell uppfylla två egenskaper för att betraktas som en stamcell. För det första måste den ha förmåga till självförnyelse, det vill säga kunna producera celler som är identiska med sig själv. För det andra måste den ha kapacitet att bilda högt specialiserade, så kallade differentierade, celler – de celler som bygger upp kroppens alla vävnader.
Vuxna stamceller, även kallade somatiska stamceller eller vävnadsspecifika stamceller, hämtas från vävnaderna hos en fullt utvecklad individ. I kroppen har dessa celler till uppgift att reparera och ersätta skadade vätnader med nya celler.
Embryonala stamceller däremot tas från ett embryo i mycket tidigt stadium, en blastocyst. Under den normala utvecklingen delar sig dessa celler och differentieras successivt till alla de vävnader som tillsammans bildar en hel organism.
Den mest avgörande skillnaden mellan de två typerna av stamceller är deras ursprung, men forskare som arbetar med båda typerna har observerat att embryonala stamceller lättare differentierar sig till olika vävnadstyper. Denna förmåga att utvecklas till många olika sorters celler kallas potens. Vuxna stamceller är vanligtvis mer begränsade i denna förmåga. Dock pågår intensiv forskning om hur miljöfaktorer och kemiska signaler kan användas för att göra vuxna stamceller lika mångsidiga som embryonala stamceller.
Forskningen på embryonala stamceller är kontroversiell eftersom insamlingen av cellerna kräver att ett embryo förstörs. Många människor runt om i världen anser att det mänskliga embryot har samma rättigheter som en född person, och att denna förstörelse därmed utgör ett dråp. Forskning på vuxna stamceller, som kan hämtas från samtyckande vuxna donatorer, betraktas däremot sällan som etiskt problematisk.
Trots den omfattande debatten kring embryonal stamcellsforskning driver det vetenskapliga samfundet på starkt för att bedriva forskning på både vuxna och embryonala stamceller. Anledningen är att stamceller redan har visat sig kunna behandla och bota sjukdomsmodeller hos djur. Det finns därför stora förhoppningar om att forskningen inom båda områdena ska kunna leda till nya behandlingar för tillstånd som ungdomsdiabetes, ryggmärgsskador och multipel skleros.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online