Septisk chock definieras som ett farligt lågt blodtryck till följd av svår sepsis – en infektion i ett organsystem eller i blodet. Tillståndet är den vanligaste dödsorsaken på intensivvårdsavdelningar och har ökat i förekomst sedan 1970-talet, eftersom riskgrupperna successivt har blivit större.
Sepsis orsakas av en bakteriell eller svampinfektion som utlöser en ogynnsam reaktion från minst ett kroppssystem, ibland efter att smittan spridits till blodet. Bakteriegifter bidrar ofta till att organen så småningom sviker. Septisk chock är ett sent skede av sepsis, där organfunktionerna redan har börjat svikta.
Utbredd infektion uppstår vanligtvis från obehandlade sår, bakterieansamlingar på katetrar eller andra implantat, som komplikation till andra sjukdomar, eller som en opportunistisk infektion efter kirurgi eller hos patienter med nedsatt immunförsvar.
De typiska symtomen är:
Septisk chock orsakar allvarliga komplikationer i flera organsystem.
Komplikationer i urinvägarna inkluderar njursvikt, protein eller överskott av kväve i urinen, minskad urinproduktion och plötsligt insjuknande i gulsot.
Komplikationer i andningsorganen inkluderar vätska i lungorna, akut andnöd där patienten plötsligt får svårt att andas, samt onormala nivåer av syre eller koldioxid i blodet.
Komplikationer i cirkulationssystemet inkluderar koagulopati – en rubbning som hindrar blodet från att levra sig ordentligt – samt nedsatt hjärtfunktion.
Vid misstanke om sepsis tas blodprover för att avgöra om det finns bakterier i blodet. I upp till 60 procent av fallen är dock proverna negativa, och läkarna måste då ställa diagnosen utifrån de symtom som finns. Andra blod-, urin- och slemhinneanalyser kan tyda på sepsis, exempelvis högt antal vita blodkroppar, låga blodplättsvärden, höga laktatnivåer eller hypoglykemi (lågt blodsocker).
Septisk chock diagnostiseras när en patient med svår sepsis har kvar ett lågt blodtryck även efter att blodvolymen ökats genom medicinsk intervention.
Behandlingen vid sepsis och septisk chock varierar kraftigt beroende på vilka symtom som finns, var den ursprungliga infektionen sitter, hur länge patienten haft sepsis och andra faktorer.
Den initiala behandlingen innebär att blodvolymen ökas intravenöst och att patienten ges en eller flera antibiotika, vilket påbörjas innan en säker diagnos har ställts. Identifierade infektionshärdar dräneras eller avlägsnas om möjligt. Om läkarna via blododlingar kan fastställa en enskild bakterie eller svamp som orsak, avslutas den bredspektrumantibiotiska behandlingen till förmån för det antibiotikum som är mest effektivt mot just den patogenen.
Vid svår sepsis eller när septisk chock har utvecklats får patienten läkemedel för att stabilisera blodtrycket, blodsockret och syresättningen i blodet. Kortisonbehandling är också vanligt förekommande.
Det registreras mer än 700 000 fall av septisk chock per år i USA. Tjugo till trettio procent av patienterna med svår sepsis och fyrtio till sextio procent av patienterna med septisk chock avlider inom den första månaden. Sannolikheten för överlevnad beror på infektionens ursprung och patientens allmänna hälsa; personer med kroniska sjukdomar löper större risk att dö i septisk chock.
De grupper som löper störst risk är:
Sepsis är ett akut, livshotande tillstånd där varje timme räknas. Kontakta omedelbart vården – ring 112 vid allvarliga symtom – om du eller någon i din närhet får feber tillsammans med förvirring, kraftig andnöd, snabb hjärtrytm eller tecken på blodtrycksfall. Tidig behandling med antibiotika och vätska ökar överlevnaden avsevärt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online