Levercirros är en allvarlig sjukdom som orsakar bestående ärrbildning och skada på leverns vävnad. Varje år dör cirka 35 000 människor i cirros i USA. Behandlingsmöjligheterna är begränsade, och många drabbade behöver en levertransplantation för att överleva. Orsakerna till sjukdomen är många, och i 18 procent av fallen hittas ingen tydlig orsak.
Levern är ett livsviktigt organ som lagrar glykogen, producerar blodproteiner och renar kroppen från gifter. Den spelar också en central roll i ämnesomsättningen. När ärrvävnad bildas i levern till följd av cirros minskar mängden blod som kan flöda fritt genom organet. Detta försämrar leverns förmåga att arbeta normalt och leder med tiden till allvarliga hälsoproblem.
Tidig cirros ger oftast inga märkbara symtom. Allteftersom sjukdomen fortskrider blir besvären gradvis mer uttalade. De vanligaste symtomen är gulsot (gulfärgning av hud och ögon), viktnedgång, illamående, trötthet, aptitlöshet, klåda i handflatorna och fotsulorna samt spindelvener. I svåra fall kan cirros orsaka ascites (vätskeansamling i bukhålan), ödem (svullnad i extremiteterna) och encefalopati (förvirring och påverkat medvetande).
Tecken på cirros upptäcks ofta i samband med en rutinmässig läkarundersökning. Läkaren kan känna att levern är förstorad och hård, vilket beror på den ärrbildning som sjukdomen orsakar. För att bekräfta diagnosen tas oftast blodprov som visar hur väl levern fungerar. Ultraljud, datortomografi eller magnetkameraundersökning kan också användas för att avbilda levern. Resultaten kan starkt tala för cirros, men endast en leverbiopsi kan ge en säker diagnos. Vid en biopsi för läkaren in en lång, tunn nål genom buken och tar ett litet vävnadsprov från levern för mikroskopisk undersökning.
Det enda botemedlet mot cirros är en levertransplantation. Tyvärr finns det betydligt fler personer som behöver ett nytt organ än det finns donerade organ. Den viktigaste delen av behandlingen är därför att behandla den underliggande orsaken för att förhindra ytterligare skador. Övrig behandling inkluderar:
Cirros betraktas ofta som en alkoholistsjukdom, och det stämmer att långvarigt alkoholmissbruk kan orsaka tillståndet. Men inte alla som drabbas missbrukar alkohol – eller ens dricker alls. Endast 21 procent av cirrosfallen i USA beror på alkoholism. Världen över är de vanligaste orsakerna hepatit B och hepatit C. Cirros kan också orsakas av sjukdomar i immunsystemet, vissa receptbelagda läkemedel, fettleversjukdom, sjukdomar i gallvägarna samt ovanliga ärftliga sjukdomar som cystisk fibros och Wilsons sjukdom.
Eftersom tidig cirros ofta är symtomfri är regelbundna hälsokontroller extra viktiga för personer i riskzonen. Vaccination mot hepatit, måttlig alkoholkonsumtion och en hälsosam livsstil kan dessutom minska risken att utveckla sjukdomen. Uppträder symtom som gulsot, ihållande trötthet eller svullnader bör man alltid söka vård för utredning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online