Inre ärrvävnad uppstår till följd av kirurgi, skada, inflammation, infektion eller strålbehandling. Den medicinska termen för inre ärrbildning är adhärension. Till skillnad från yttre ärrvävnad bildas den på ett annat sätt – den kan bilda fästetrådar eller en biologisk barriär. Inre ärrbildningar kan orsaka smärta och i vissa fall allvarliga komplikationer.
Inre ärrvävnad är resultatet av kroppens naturliga läkningsprocess. När skadad vävnad börjar läka växer den samman med omgivande vävnader. En adhärension uppstår när ärrvävnaden förbinder två inre ytor som normalt inte sitter ihop. Sådana förbindelser kan bildas i reproduktionsorganen, exempelvis äggstockarna och äggledarna, i vävnaderna runt hjärtat, i tarmen, längs ryggraden eller i princip var som helst i kroppen.
Adhärensioner kan ge upphov till en rad olika besvär, bland annat bäckensmärta, infertilitet, tarmobstruktion och smärtsamt samlag. När den inre ärrvävnaden bildar en fästetråd sträcker sig vävnaden utöver det område som öppnades under operationen. En biologisk barriär uppstår när ärrvävnaden formar en vägg som inte läker korrekt. Både fästetrådar och biologiska barriärer orsakar smärta när de drar inre vävnader ur sitt normala läge.
Adhärensionsrelaterad sjukdom (ARD) är ett tillstånd som omfattar en grupp symtom, däribland kronisk smärta, gastroesofageal refluxsjukdom (GERD), infertilitet, tarmobstruktion, nedsatt bladfunktion, smärtsamma och svåra tarmrörelser samt känslomässiga besvär som depression och smärta vid rörelse. Eftersom symtomen vid ARD liknar många andra tillstånd kan diagnosen ibland vara svår att ställa.
Läkaren kan diagnostisera tillståndet genom att använda tester som utesluter andra möjliga orsaker. De vanligaste diagnostiska undersökningarna – röntgen, datortomografi, magnetresonanstomografi, ultraljud och blodprov – är dock sällan till hjälp för att upptäcka adhärensioner. Efter att andra alternativ har uteslutits kan läkaren behöva utföra en diagnostisk laparoskopi, där en tunn kamera förs in i buken via ett litet snitt.
Ibland lindras symtomen från adhärensioner med tiden och försvinner av sig själva. Kronisk smärta orsakad av adhärensioner kan behandlas med smärtstillande läkemedel. I vissa fall kan laparoskopisk kirurgi bli aktuell. Även om laparoskopisk adhesiolys är ett långt och krävande ingrepp som tar mellan två och fyra timmar föredras det ofta framför öppen kirurgi, eftersom risken för att nya adhärensioner bildas är betydligt mindre. Dessutom kan ingreppet vanligen utföras som dagkirurgi, och de flesta patienter kan återgå till sina normala aktiviteter efter cirka en vecka.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online