Behandling av liggsår: Effektiva metoder och förebyggande åtgärder

Liggsår, även kallade trycksår eller tryckulcer, uppstår när långvarigt tryck på huden leder till nedsatt blodcirkulation, vilket skadar hudvävnaden. De är vanliga hos personer som är förlamade, sängliggande eller rullstolsburna, men kan även utvecklas hos personer som bär gips, skenor eller andra medicinska hjälpmedel som trycker mot huden. Liggsår uppstår oftast på höfter, hälar och stussar.

Behandling kan vara komplicerad och tidskrävande, vilket gör att den bästa strategin alltid är förebyggande. Nedan följer de viktigaste stegen i behandlingen av liggsår.

Lindra trycket

Det första steget i behandlingen av liggsår är att lindra det tryck som orsakat såret. Detta kan uppnås genom att regelbundet byta kroppsställning – ungefär var 15:e minut för personer som sitter i rullstol och varje till varannan timme för sängliggande patienter.

Om du har svårt att röra dig på egen hand, be om hjälp från vårdpersonal eller anhöriga. I vissa fall kan det dessutom vara klokt att använda specialanpassade sängar, sittkuddar eller dynor som är utformade för att avlasta just de områden där såren har uppstått.

Icke-kirurgisk behandling

Liggsår behöver rengöras noggrant. Ta alltid kontakt med din läkare eller annan medicinsk personal för att få besked om hur såren bör skötas.

Ett liggsår läker inte om död och skadad vävnad inte tas bort. Debridering är en vanlig metod för att åstadkomma detta. Ingreppet klassas inte som kirurgi, men innebär att en skalpell används för att avlägsna den drabbade vävnaden.

För att såret ska kunna läka krävs även korrekt förbandning med rena och sterila förband. En bra tumregel är att hålla själva såret fuktigt medan huden runt omkring hålls torr. Om en infektion finns, eller om risken för infektion bedöms som hög, kan antibiotika förskrivas.

Kirurgisk behandling

I vissa fall räcker inte de icke-kirurgiska behandlingsmetoderna till, och då kan en operation bli nödvändig. Vilket typ av ingrepp som utförs beror på var liggsåret är lokaliserat.

Vanligtvis tas frisk vävnad från andra delar av kroppen för att rekonstruera hud- och muskelvävnaden där såret sitter. Observera att debridering alltid måste utföras innan ett kirurgiskt ingrepp kan genomföras.