Gulsot, även kallad ikterus, är ett tillstånd som ofta går att identifiera utifrån några få enkla symtom. En sjuksköterska spelar en central roll i att upptäcka tecknen tidigt och kan med hjälp av både grundläggande observationer och mer avancerade undersökningar bidra till att fastställa typen och orsaken till gulsoten.
Det tydligaste tecknet på gulsot är en gulaktig missfärgning av huden och ögonvitorna. Sjuksköterskan bör därför noggrant inspektera patientens hy för att upptäcka gulnande partier, helst i dagsljus eftersom konstgjord belysning kan göra missfärgningen svårare att se.
Om gulsot konstateras i hud eller ögon är nästa steg att palpera levern och mjälten för att kontrollera om organen är förstorade. Svullnad eller buksmärta ger värdefulla ledtrådar om vad som ligger bakom tillståndet, exempelvis leverinflammation, gallstensproblem eller andra sjukdomar i levern och gallvägarna.
För att fastställa den faktiska orsaken till gulsoten tar sjuksköterskan ett blodprov. Provet analyseras på laboratorium och visar bland annat nivåerna av bilirubin samt hur levern fungerar, vilket hjälper vårdteamet att skilja mellan olika typer av gulsot.
Ett urinprov testas för förekomst av bilirubin, vilket bidrar till att bedöma orsaken och svårighetsgraden av gulsoten. Resultatet från urinprovet bör alltid jämföras med resultaten från blodproven för att ge en så komplett bild som möjligt av patientens tillstånd.
Patienter med gulsot klagar ofta på en intensiv och nästan olidlig klåda i huden. Klådan kan ibland vara så besvärande att patienten har svårt att sova på natten. Att lindra klådan blir därför en viktig del av omvårdnaden, tillsammans med löpande uppföljning av patientens symtom och provsvar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online