Hjärnhinneinflammation (meningit) är en infektion och svullnad i hjärnhinnorna – de skyddande hinnorna som omger hjärnan och ryggmärgen. Sjukdomen orsakas av bakterier eller virus. Obehandlad meningit hos barn, särskilt den bakteriella formen, kan leda till allvarliga, livshotande och livslångt funktionsnedsättande komplikationer. Rätt och tidig behandling kan dock kraftigt minska risken för dessa följder.
Bakteriell meningit kan orsaka mycket hög feber, ofta upp mot 39–40 grader Celsius eller mer. Obehandlad hög feber kan i sin tur utlösa feberkramper. Inflammationen i hjärnhinnorna ger ofta svår smärta och intensiv huvudvärk. Barnet kan också utveckla fotofobi, vilket innebär att starkt ljus upplevs smärtsamt för ögonen.
Nacke och rygg kan bli stela och ömma, ett klassiskt tecken på meningit. Illamående och kräkningar är vanliga symtom, och kraftiga kräkningar kan leda till vätskebrist (dehydration) som ytterligare försvagar barnet.
Sepsis uppstår när bakterier eller virus sprider sig från hjärnan eller ryggmärgen ut i blodet. När barnet väl har utvecklat sepsis kan det drabbas av lågt blodtryck, minskad urinproduktion och i värsta fall multiorganssvikt, där flera vitala organ samtidigt slutar fungera. Sepsis är ett akut, livshotande tillstånd som kräver omedelbar vård.
Ett ökat intrakraniellt tryck innebär att trycket inuti skallen stiger. Efter att fontanellerna – de mjuka partierna på en babys skalle – har slutits är skallen en stel, sluten behållare som rymmer hjärnan, blod och cerebrospinalvätska. Utrymmet är begränsat.
När hjärnan börjar svullna till följd av meningiten ökar trycket, vilket kan leda till förvirring, slöhet, projektilkräkningar (kraftfulla kräkningar som kan skjuta långt ifrån barnet), sänkt puls, högt blodtryck, nedsatt andningsfrekvens och i slutändan döden.
En liten andel av de barn som överlever meningit kan drabbas av en utvecklingsförsening. Svårighetsgraden kan variera kraftigt – från en lindrig inlärningssvårighet till ett barn som hamnar i vegetativt tillstånd och behöver total omvårdnad.
Barn som överlever sjukdomen kan även utveckla epilepsi (krampsjukdom). Den goda nyheten är att de flesta krampsjukdomar går att behandla framgångsrikt med läkemedel.
Meningit orsakad av bakterien Neisseria meningitidis (meningokockmeningit) kan spridas genom hela kroppen via blodet (sepsis) och orsaka allvarliga skador på blodkärl och nerver i fingrar, tår, armar, ben, öron, näsa och andra kroppsdelar. Ibland är vävnadsskadorna så omfattande att amputation blir den enda möjliga behandlingen.
En enskild allvarlig komplikation, eller en kombination av flera, kan leda till döden – med eller utan behandling. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) dör cirka 5–10 procent av dem som insjuknar i meningokockmeningit redan inom 24–48 timmar efter symtomdebut.
Samtidigt visar forskning från bland annat amerikanska CDC att snabb behandling av de vanligaste typerna av bakteriell meningit med rätt antibiotika kan sänka dödligheten till under 15 procent. Detta understryker vikten av att söka vård direkt vid misstanke om meningit.
Diagnosen ställs av en läkare utifrån symtombilden och en lumbalpunktion, där ryggmärgsvätska tas ut och analyseras. Meningit, särskilt meningokockmeningit, betraktas alltid som ett akut medicinskt tillstånd. Patienter läggs in på sjukhus och behandlas med antibiotika, oftast intravenöst. Vanligt använda preparat är penicillin, ampicillin, vankomycin och ceftriakson.
Förebyggande av meningokockmeningit – en av de farligaste formerna – görs främst genom vaccination med en enda dos. Meningokockvaccinet ger över 85 procents skydd. God handhygien är också viktig: tvätta händerna ofta och noggrant, och dela aldrig mat, drycker, tandborstar eller andra föremål som kan sprida droppsmitta mellan människor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online