Ett grand mal-anfall är ett epileptiskt anfall som drabbar hela kroppen. Vid ett grand mal-anfall kan den drabbade uppleva kraftiga muskelkramper, stelhet och fullständigt medvetslöshet. Anfallen beror vanligtvis på en störning i hjärnans nervcellers elektriska urladdningar. Eftersom den onormala elektriska aktiviteten sprider sig genom hela hjärnan uppstår anfallssymtom i hela kroppen. Grand mal-anfall kallas även för tonisk-kloniska anfall.
De första tecknen på ett grand mal-anfall är ofta stela muskler, ökad puls, blekhet i ansikte och kropp samt att personen faller omkull. Det första skedet av anfallet är den så kallade toniska fasen, som kännetecknas av medvetslöshet och muskelkontraktioner. Under denna fas kan personen även falla till golvet. Därefter följer den klonska fasen, där musklerna drar ihop sig rytmiskt och växlar mellan att slappna av och spännas. Kramperna varar i allmänhet i mindre än två minuter.
Många, men inte alla, personer upplever vissa gemensamma symtom i samband med grand mal-anfall. Det kan handla om en aura, det vill säga varningstecken innan anfallet bryter ut, förlorad kontroll över urinblåsa och tarm, medvetslöshet efter kramperna som kan pågå i flera minuter samt trötthet och sömnighet efteråt. Kraftig huvudvärk, desorientering och förvirring är också vanliga följder av ett anfall.
I ungefär hälften av alla fall av grand mal-anfall går den exakta orsaken inte att fastställa. Det finns dock flera underliggande hälsotillstånd som kan utlösa anfall, till exempel huvudtrauma, låga blodnivåer av glukos, kalcium, magnesium eller natrium, droganvändning eller abstinens (till exempel från alkohol), infektioner som hjärninflammation (encefalit) eller hjärnhinneinflammation (meningit), hjärntumörer, stroke samt missbildningar i hjärnans blodkärl.
Vissa omständigheter kan öka risken för att drabbas av ett grand mal-anfall. Bland riskfaktorerna finns ärftlighet, det vill säga anfall i familjen, allvarliga sjukdomstillstånd kopplade till elektrolytrubbningar, droganvändning, höga alkoholkonsumtion samt hjärnskador till följd av trauma, stroke, infektioner eller andra orsaker.
Den vanligaste behandlingen vid grand mal-anfall är läkemedel mot epilepsi. Om dessa mediciner inte ger tillräckligt bra resultat finns det andra behandlingsalternativ. En av dem är den ketogena kosten, en fettrik och kolhydratfattig kost som visat sig kunna minska antalet anfall. Ett annat alternativ är vagusnervstimulering, där en stimulator opereras in under nyckelbenet och kan aktiveras och stängas av för att dämpa anfallsaktiviteten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online