Behandling av spinal meningit: så vårdas bakteriell och viral hjärnhinneinflammation

Spinal meningit, även kallad hjärnhinneinflammation, förekommer i två huvudformer: bakteriell och viral. Behandlingen skiljer sig markant mellan de båda typerna och anpassas alltid efter patientens tillstånd och symtom. Sjukdomsförloppet kan variera från mycket lindrigt till svårt och livshotande – därför bör alla misstänkta fall omedelbart undersökas av en läkare.

En tidig diagnos är avgörande. Läkaren ställer ofta diagnosen genom en lumbalpunktion, där ett litet prov av ryggmärgsvätskan tas för att avgöra om inflammationen orsakas av bakterier eller virus.

Bakteriell meningit – akut medicinsk nödsituation

Akut bakteriell meningit är ett allvarligt medicinskt tillstånd som kräver omedelbar sjukvård. Varje timma räknas, eftersom försenad behandling kan leda till bestående skador eller dödliga komplikationer.

Vilken antibiotika som används bestäms av den specifika bakterietyp som orsakat infektionen. Behandlingsförloppet ser vanligtvis ut så här:

• Läkaren inleder ofta med bredspektrumantibiotika via dropp direkt i blodet (intravenöst) innan man vet exakt vilken bakterie som ligger bakom.
• När odlingresultaten kommer tillbaka kan behandlingen riktas mot just den aktuella bakterien med mer specifik antibiotika.
• Kortisonpreparat kan ibland ges samtidigt för att minska inflammationen och risken för neurologiska komplikationer.

Viral meningit – oftast självläkande

Antibiotika har ingen effekt mot viral meningit, eftersom sjukdomen då orsakas av virus. De flesta patienter tillfrisknar spontant inom en till två veckor utan någon specifik behandling.

För att lindra besvären under sjukdomstiden rekommenderar läkare ofta:

• Vila i säng tills febern gått ner och kroppen återhämtat sig.
• Rikligt med vätska för att undvika uttorkning.
• Receptfria smärtstillande och febersänkande läkemedel, exempelvis paracetamol.

Behandling av sekundära symtom och komplikationer

Meningit kan medföra ytterligare symtom som måste behandlas separat. Beroende på svårighetsgraden kan vården innebära:

• Behandling av hjärnsvullnad (ödem).
• Åtgärder vid cirkulatorisk chock.
• Kontroll av kramper och epileptiska anfall.

Dessa tillstånd kräver ofta sjukhusvård, i vissa fall på intensivvårdsavdelning. I mer komplicerade situationer kan det även bli nödvändigt att kirurgiskt dränera ansamlat vätskeöverskott från bihålorna eller från området mellan hjärnan och dess omgivande hinnor.

Kom ihåg: Meningit kan utvecklas snabbt. Kontakta alltid sjukvården omedelbart vid hög feber kombinerad med kraftig huvudvärk, stel nacke, ljuskänslighet eller förvirring.