Analfistel – orsaker, symtom och behandling

Begreppet analfistel syftar på en kanal eller gång som bildas till följd av en abscess vid ändtarmsöppningen. En analabscess uppstår när små körtlar inuti ändtarmsöppningen blir infekterade. Abscessen fylls med var och infekterad vätska, och om den inte behandlas kan den bli återinfekterad eller brista, vilket leder till att en fistel bildas.

Riskfaktorer för analfistel

Enligt Storbritanniens hälsoverk NHS (National Health Service) är risken större att utveckla en analfistel om du lider av någon av följande sjukdomar som orsakar inflammation i tarmarna:

• Irritabel tarm
• Divertikulit
• Crohns sjukdom
• Tuberkulos
• Gonorré
• Ändtarmscancer

Behandling av abscessen

Symtomen på en analabscess är oftast lindriga och innefattar klåda kring ändtarmsöppningen samt varavgång från området. Mindre abscesser kan vanligtvis behandlas med en antibiotikakur. En större abscess måste däremot dräneras kirurgiskt för att all infekterad vätska ska kunna avlägsnas.

Enligt NHS utvecklar hälften av alla personer som drabbas av en analabscess senare en fistel. En abscess som inte läker och som återkommande blir infekterad kräver därför mer aggressiv behandling för att förhindra ytterligare komplikationer.

Behandling av fisteln

En analabscess som inte läker kan bilda en kanal eller gång under sfinktermuskulaturen. Enligt Mayo Clinic är en återkommande analabscess med varavgång ett tydligt tecken på att en person kan ha utvecklat en analfistel. Typiska symtom är en yttre öppning som är röd, inflammerad och läcker var, ibland blandat med blod.

Den vanligaste behandlingen av en analfistel är en operation där kanalen öppnas och rengörs från varavgång och kvarvarande abscess. Denna operation kallas fistulotomi. Ett annat ingrepp innebär att man placerar en så kallad seton – ett gummibandliknande snöre – runt sfinktermuskulaturen, vilket gör att muskeln kan skäras igen mycket långsamt under flera veckors tid.

Målet med dessa behandlingar är, enligt Mayo Clinic, att bota fisteln med så liten påverkan på sfinktermuskulaturen som möjligt. Det finns även mindre invasiva alternativ, exempelvis att fylla fisteln med ett vävnadsbaserat lim eller en kollagenplugg efter att kirurgen har rengjort den. Dessa metoder minskar risken för att abscessen och fisteln återkommer.