Crohns sjukdom: orsaker, symtom, diagnos och behandling

Vad är Crohns sjukdom?

Crohns sjukdom är en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som gör att slemhinnan i matsmältningskanalen blir inflammerad. Tillståndet orsakar ofta buksmärtor och kraftig diarré. Inflammationen sprider sig ofta djupare in i de drabbade vävnaderna, vilket kan ge försvagande smärta och leda till allvarliga komplikationer.

Det finns idag ingen botande behandling för Crohns sjukdom, men med rätt medicinsk vård och olika behandlingsformer kan symtomen lindras betydligt och livskvaliteten förbättras.

Orsaker

Det är inte helt klarlagt vad som orsakar Crohns sjukdom, men forskare tror att både immunsystemet och ärftlighet spelar en viktig roll. En mikroorganism, Mycobacterium avium underart paratuberculosis, har påträffats i tarmvävnad och blod hos många personer med sjukdomen. Även om sambandet inte är bevisat anser många experter att denna mikroorganism kan vara en utlösande faktor.

Arv verkar också ha betydelse. Cirka 20 procent av alla patienter med Crohns sjukdom har en förälder, ett syskon eller ett barn som också lider av sjukdomen.

Symtom

Symtomen på Crohns sjukdom kan utvecklas plötsligt eller komma smygande över tid, och de kan variera från milda till mycket besvärliga. Vanliga symtom inkluderar:

• Diarré – ibland ett dussin eller fler toalettbesök per dag
• Buksmärta och magkramper, ibland följda av illamående och kräkningar
• Blodig avföring
• Sår (ulcerationer) i tarmen och munnen
• Aptitlöshet och viktnedgång
• Abscesser eller fistlar
• Feber och trötthet

Crohns sjukdom kan även ge upphov till besvär utanför tarmen, exempelvis ledinflammation (artrit), hudproblem, ögoninflammation samt inflammation i levern och/eller gallgångarna. Barn som drabbas kan i vissa fall få en försenad fysisk utveckling.

Riskfaktorer

Crohns sjukdom kan drabba människor i alla åldrar och etniciteter, men diagnosen ställs oftast hos personer mellan 20 och 30 års ålder. Kända riskfaktorer inkluderar:

• Etnicitet: Personer med judiskt europeiskt påbrå har ungefär fyra gånger högre risk att utveckla sjukdomen.
• Familjehistoria: Risken är betydligt högre om någon i familjen redan har sjukdomen.
• Levnadsmiljö: Personer som bor i storstadsområden eller i nordliga klimat löper större risk.
• Rökning: Rökare har ökad risk att både insjukna och få svårare besvär.
• Läkemedel: Användning av isotretinoin (Accutane), ett kraftfullt läkemedel mot akne, har kopplats till ökad risk.

Diagnos

Det finns inget enskilt test som kan fastställa Crohns sjukdom, utan läkaren kombinerar flera undersökningar. Blodprov som visar specifika antikroppar kan ge värdefulla ledtrådar. Andra metoder som används vid diagnostik är koloskopi, sigmoideoskopi, kapselendoskopi, kontrastundersökning med bariumlavemang, röntgen, vävnadsprover (biopsier) från tarmen samt datortomografi (CT).

Behandling

Behandlingen av Crohns sjukdom består främst av läkemedel och, i vissa fall, kirurgi. Målet är att dämpa inflammationen, lindra symtomen och förebygga komplikationer.

• Inflammationsdämpande läkemedel: Kortikosteroider, mesalazin och sulfasalazin används ofta för att minska inflammationen i tarmen.
• Immunhämmande läkemedel: Läkemedel som dämpar immunsystemet, exempelvis infliximab (Remicade) och tioguanin/preludeliknande preparat (Purinethol), kan förskrivs vid svårare sjukdom.
• Antibiotika: Kan ges för att reducera skadliga tarmbakterier, särskilt vid abscesser eller fistlar.
• Stödjande behandling: Antidiarrémedel, smärtlindring, järntillskott, vitaminer samt kostomläggning kan behövas beroende på symtomen.

För patienter som inte får tillräcklig effekt av läkemedelsbehandling kan kirurgi bli nödvändig. Operation kan innebära att skadade delar av matsmältningskanalen tas bort, att ärrvävnad avlägsnas och/eller att fistlar stängs. Eftersom sjukdomen är kronisk krävs ofta långvarig uppföljning hos specialistläkare.