Konstgjorda lungor är medicinska apparater som hjälper patienter att andas. Vissa enheter kombinerar både hjärt- och lungfunktion för att kunna syresätta blodet och samtidigt cirkulera det genom kroppen.
Den första bärbara konstgjorda lungan implanterades framgångsrikt hos Ward Forsyth vid University of Maryland Medical Center i april 2009, medan han väntade på en lungtransplantation. Andra vanliga enheter som används för att stödja andningen är ECMO-apparater och respiratorer.
Den bärbara konstgjorda lungan implanteras i bröstkorgen, där blodet får syre och avger koldioxid – precis som i normal lungvävnad. Enheten kräver endast en slang som leds ut ur bröstet. ECMO-enheter har däremot en slang ansluten till en ven och en annan ansluten till en artär, medan respiratorer förs in genom munnen eller svalget.
Extrakorporeal membranoxygenering, eller ECMO, är en hjärt-lungenhet som fungerar som både hjärta och lunga. Den hjälper patienten med blodcirkulationen och anpassar sig automatiskt efter patientens hjärtfrekvens och andning. Enheten extraherar syre från luften på konstgjord väg och ersätter koldioxiden i blodet med färskt syre.
En respirator är en form av konstgjord lunga som pumpar luft ner i lungorna genom en slang som leds via munnen och luftstrupen. Den används ofta när patienten inte kan andas tillräckligt bra på egen hand.
De första andningsapparaterna var blåsbälgar – samma typ av verktyg som användes för att blåsa liv i eldar – och de användes från 1780-talet till 1830-talet. Från 1830-talet till början av 1900-talet användes handdrivna bälgar kopplade till en låda, där patienten låg helt avskärmad från utomluften. Denna teknik ledde så småningom fram till uppfinningen av järnlungan. I dag har moderna respiratorer helt ersatt de gamla järnlungorna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online