Klumpfot (latin: talipes equinovarus) är en medfört strukturell missbildning som drabbar nyfödda barns fotleder och fötter. Barn med klumpfot ser ut att gå på fotledens ytterkant eller sula, eftersom ben och muskler kring fotleden är vridna och förkortade. Tillståndet förekommer hos cirka 1 av 1 000 nyfödda barn och är vanligare hos pojkar än flickor. Det goda nyheterna är att klumpfot går att bota helt.
Det finns två typer av operationer som kan bota klumpfot:
Tenotomin är betydligt vanligare än senöverföringen och utfärs ofta i kombination med gipsbehandling.
Vid behandling av spädbarn med klumpfot sträcks fotleder och ben gradvis ut under flera veckor. Därefter läggs foten i ett gips under en kortare period. Med jämna mellanrum tas gipset bort, fotleden justeras till ett nytt läge och ett nytt gips appliceras. På så sätt rätas foten stegvis ut tills den når korrekt position.
Skenor och ställskenor är användbara hjälpmedel för att hålla foten i rätt läge efter behandlingen, men de betraktas inte som en fullständig bot mot klumpfot. De används främst för att förebygga återfall.
Ponseti-metoden är idag den mest etablerade icke-kirurgiska behandlingen. Läkaren manipulerar och vrider försiktigt senorna och fotleden för hand och gipsar sedan benet upprepade gånger. Efter den upprepade manipulationen och gipsningen följer användning av specialtillverkade skenor (ställskenor) som barnet bär enligt ett fastställt schema.
Barn som behandlats med Ponseti-metoden kan tillfälligt ha en överkorrigerad fotled innan den anpassar sig till rätt läge. Metodens stora fördelar är att den undviker kirurgi helt och hållet samt att behandlingen kan påbörjas redan några dagar efter födseln, vilket ger bästa möjliga resultat.
Klumpfot är ett välbehandlat tillstånd som kan korrigeras helt med tidig insats. Genom gipsning, sträckning, Ponseti-metoden eller i vissa fall kirurgi kan barnet få en normalt fungerande fot och leva ett aktivt liv utan begränsningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online