Symtom, orsaker och riskfaktorer vid interstitiell cystit

Interstitiell cystit är en kronisk sjukdom som drabbar urinblåsan. Tillståndet, som ibland även kallas smärtande blåssyndrom, beräknas drabba omkring en miljon människor i USA. Sjukdomen är betydligt vanligare hos vuxna kvinnor än hos män och barn. Eftersom det idag inte finns något botemedel fokuserar de flesta behandlingar på att lindra och hantera symtomen. Besvären kommer ofta i perioder – de kan bli värre under vissa veckor och mildra under andra – men de försvinner sällan helt av sig själva.

Symtom

Varje person med interstitiell cystit upplever sina symtom på ett individuellt sätt. Vanliga besvär innefattar:

• Kraftig och ihållande trängning att urinera
• Urinering upp till 60 gånger per dag, dock endast små mängder varje gång
• Smärta i bäckenregionen
• Smärta i underlivet, pungen eller ändtarmsområdet
• Smärta eller obehag vid sexualsamlag

Symtomen liknar dem vid urinvägsinfektion, men vid interstitiell cystit visar urinprover inga tecken på bakterier. Yttre faktorer som stress och allergier kan dessutom förvärra besvären.

Orsaker

Forskarna misstänker att personer med interstitiell cystit har en skada eller defekt i blåsans skyddande slemhinna. Om slemhinnan läcker kan urinen irritera och inflammera blåsväggen, vilket i sin tur kan leda till sår bildning på slemhinnan. Nervsystemet är också inblandat, eftersom nerverna styr trängen att urinera. Den exakta orsaken till sjukdomen är dock okänd. Läkare tror att den kan vara ärftlig, beroende på ett autoimmunt svar eller utlösas av en allergisk reaktion.

Riskfaktorer

Vissa grupper löper större risk att utveckla interstitiell cystit än andra. Det gäller framför allt:

• Personer i 30–40-årsåldern
• Sexuellt aktiva vuxna
• Personer med andra kroniska tillstånd, exempelvis fibromyalgi, irritabel tarm (IBS) eller myofasciellt smärtsyndrom

Om sjukdomen lämnas obehandlad kan den försämra livskvaliteten avsevärt, minska blåsans kapacitet och leda till känslomässiga problem som ångest och nedstämdhet. Störd nattsömn och ett försvagat immunförsvar är också vanliga följder av tillståndet.

Diagnos

Det finns inget enskilt test som entydigt kan fastställa interstitiell cystit. Därför arbetar urologen efter principen att utesluta andra sjukdomar innan diagnosen ställs. Utredningen brukar innefatta en noggrann sjukdomshistoria, en gynekologisk undersökning samt urinanalys. Eftersom personer med interstitiell cystit ofta är känsliga för kalium kan läkaren fylla blåsan med en kaliumlösning för att se om det utlöser smärta – en person med frisk blåsa känner normalt sett inget obehag. En cystoskopi kan även genomföras, där läkaren med hjälp av ett tunn instrument får se bilder på blåsans insida och eventuella sår eller blödningar.

Behandling

All behandling syftar i första hand till att lindra symtomen. Beroende på dina besvär kan läkaren ordinera:

• Värktabletter – för att dämpa smärtan
• Antidepressiva läkemedel – i låga doser, för att hjälpa blåsan att slappna av
• Antihistaminer – för att minska urinträngningen
• Pentosanpolysulfat (Elmiron) – det enda läkemedlet godkänt specifikt mot interstitiell cystit, som tros kunna reparera blåsans slemhinna

Andra behandlingsalternativ inkluderar instillation av läkemedel direkt i blåsan, nervstimulering samt i vissa fall kirurgi. Operation övervägs endast vid de mest svåra fallen och kan innebära reparation av blåsan eller bortbränning av sår som uppstått på slemhinnan. Många patienter mår också bättre av kompletterande åtgärder som kostomläggning, blåsträning och stressreduktion.