Parkinsons sjukdom är en motorisk störning som uppstår till följd av att hjärnceller som producerar signalsubstansen dopamin gradvis går förlorade. Sjukdomen drabbar oftast personer över 50 års ålder, men kan även förekomma hos betydligt yngre individer. Parkinsons sjukdom är progressiv, vilket innebär att symtomen förvärras successivt över tid och så småningom kan störa vardagslivet. Genom att känna till de tidiga tecknena ökar chansen att söka vård i tid – och ju tidigare diagnosen ställs, desto bättre blir möjligheterna att bromsa sjukdomens utveckling.
De första symtomen vid Parkinsons sjukdom är ofta mycket lindriga och diffusa, vilket gör att de lätt förbises. Ett klassiskt tidigt tecken är darrningar (tremor) i arm eller ben när musklerna är i vila. Symtomen börjar dessutom ofta på ena sidan av kroppen. Andra vanliga tecken är stelhet samt svårigheter med och långsamhet i rörelser, vilket kan märkas exempelvis när man reser sig från en stol eller går.
Personer med Parkinsons sjukdom kan i början uppleva en allmän känsla av olust och trötthet. Det kan också bli lätt att bli distraherad och tappa tråden i tankar eller samtal. Handstilen förändras ofta och blir liten och kripig, medan rösten tenderar att bli svagare än vanligt. Irritabilitet och depression kan också bli mer framträdande problem i sjukdomens tidiga skede.
I de tidiga stadierna är det ofta familj och vänner som först reagerar på subtila men tydliga förändringar. De kan observera en bristande ansiktsmimik hos den drabbade, ett fenomen som ibland kallas "maskansikt" eftersom ansiktet framstår som uttryckslöst och livlöst. De kan även notera att personen verkar ovanligt långsam och stel i sina rörelser.
Hållningsinstabilitet är ett annat vanligt tidigt symtom vid Parkinsons sjukdom och innebär nedsatt koordination och balans. Den drabbade kan märka att kroppen lutar antingen framåt eller bakåt, samt en ökad benägenhet att lätt tappa balansen och falla. Att obehärskat ta baklängessteg, så kallad retropulsion, är också ett typiskt tecken.
Bradykinesi innebär att förmågan att utföra automatiska och spontana rörelser försämras. Detta kan vara oförutsägbart och mycket frustrerande för den drabbade. Vid vissa tillfällen kan personen röra sig helt normalt, men en stund senare kan hen plötsligt behöva hjälp för att ta sig från en plats till en annan.
Om du eller någon i din närhet upplever flera av dessa symtom är det klokt att kontakta vården för en undersökning. Även om symtomen kan bero på andra orsaker, till exempel biverkningar av läkemedel eller andra neurologiska tillstånd, är en korrekt bedömning viktig. En neurolog kan ställa diagnosen genom en klinisk undersökning och i vissa fall kompletterande bildundersökningar. Tidig behandling kan göra stor skillnad för livskvaliteten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online