Mononukleos, även känd som kössjukan eller infektiös mononukleos, är en vanlig virussjukdom som främst drabbar tonåringar och unga vuxna. Eftersom viruset sprids via saliv har den i folkmun fått namnet kössjukan – men smitta sker även genom att man delar dricksglas, bestick och dricksfontäner.
Mononukleos orsakas av Epstein-Barr-viruset, som tillhör herpesfamiljen och även benämns humant herpesvirus 4. Många som smittas av Epstein-Barr-viruset visar aldrig några symtom, men i 30 till 50 procent av fallen utvecklas infektionen till infektiös mononukleos.
Uppskattningsvis har nära 95 procent av den vuxna befolkningen i USA exponerats för Epstein-Barr-viruset någon gång under livet. När viruset väl kommit in i kroppen angriper det B-cellerna och förökar sig inuti dem. Det tar normalt omkring åtta veckor från smittotillfället tills de första symtomen visar sig. Därefter sprids viruset vidare till andra människor via saliv.
Epstein-Barr-viruset kan ge upphov till många olika besvär. Typiska symtom är halsont, feber, allmän trötthet, en förstorad mjälte samt små röda och lila fläckar på huden som kallas petekier. I mer ovanliga fall kan symtomen omfatta andningssvårigheter, en sprucket mjälte, förstorad lever och gulsot.
I mycket sällsynta fall kan personer med mononukleos utveckla en autoimmun sjukdom som kallas autoimmun hemolytisk anemi, vilket innebär att kroppens röda blodceller bryts ned.
En läkare börjar oftast med att bedöma patientens symtom. Om personen inte uppvisar de karaktäristiska tecknen på sjukdomen finns det ingen anledning att ta ytterligare prover. Misstänker läkaren däremot kössjuka utifrån symtombilden tas blodprover för att bekräfta diagnosen. Om blodprovet visar minst 50 procent lymfocyter – en typ av vita blodceller – och minst 10 procent atypiska lymfocyter, det vill säga förstorade lymfocyter, bekräftas diagnosen.
Mononukleos går över av sig själv efter några månader utan någon specifik medicinsk behandling. Gott om vila hjälper till att snabba på återhämtningen. Under den första månaden av infektionen bör man undvika kontaktsporter och ansträngande fysisk aktivitet, eftersom detta riskerar att få den förstorade mjälten att spricka. När den aktiva infektionen avtagit och en läkare konstaterat att mjälten har återfått sin normala storlek kan man återuppta sina vanliga aktiviteter. Feber och värk kan lindras med receptfria smärtstillande läkemedel.
Inget av de receptbelagda läkemedlen mot herpes har hittills visat sig effektivt mot Epstein-Barr-viruset. Ett preparat, valacyklovir, har dock visat sig kunna minska mängden virus i kroppen hos en individ. Även om detta inte botar mononukleos kan det lindra symtomen och göra sjukdomsförloppet mildare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online