Överdriven svettning i händer, fötter, ansikte eller armhålor kallas medicinskt för hyperhidros och drabbar cirka 3 procent av befolkningen. Ur medicinsk synvinkel är tillståndet harmlöst, men för den som lever med det kan det orsaka stort obehag och socialt lidande. Det finns dock flera behandlingsalternativ – allt från receptfria preparat och läkemedel i tablettform till Botox-injektioner och kirurgiska ingrepp.
Primär hyperhidros kännetecknas av överdriven svettning som inte beror på någon annan sjukdom och inte heller är en biverkning av läkemedel. Tillståndet brukar debutera i barndomen eller tonåren och drabbar en specifik kroppsdel. Typiskt för primär hyperhidros är att svettningen inte förekommer under sömnen.
Vid sekundär hyperhidros beror den överdrivna svettningen på ett underliggande medicinskt tillstånd eller på biverkningar av läkemedel. Här uppstår svettning ofta både under sömnen och under vakna timmar.
Behandlingen kan variera från lokala preparat som puder och antiperspiranter till kirurgiska åtgärder. Lokala behandlingar är alltid första linjen och räcker ofta långt för många individer.
Jontofores har visat sig vara effektivt för en bred grupp patienter. Metoden använder vatten för att leda en svag elektrisk ström till huden på det drabbade området, oftast svettiga handflator eller fotsulor. Under läkares övervakning blötlägger patienten händer eller fötter i lösningen i 20–40 minuter, vanligtvis varannan dag i upp till tio dagar, eller tills svettningen minskat till en acceptabel nivå. För att bibehålla effekten krävs upprepade underhållsbehandlingar, från en gång i veckan till en gång i månaden.
Botox-injektioner har visat sig minska överdriven svettning med 50 procent hos 81 procent av patienterna. Små mängder Botox injiceras direkt i det drabbade området. Effekten är dock temporär, och upprepade injektioner med 6–17 månaders mellanrum kan behövas.
När andra behandlingar inte gett önskat resultat kan lokala kirurgiska ingrepp utföras för att skrapa bort eller helt avlägsna de besvärande svettkörtlarna. Resultaten varierar mellan patienter, men ingreppen är ofta framgångsrika.
Som en sista utväg väljer vissa patienter endoskopisk torakal sympatektomi, så kallad ETS. Detta är en invasiv operation där en liten kamera förs in under armhålan för att ge bild av bröstkorgen. Nerven som reglerar svettproduktionen kläms eller skärs av för att blockera signalerna som styr den överdrivna svettningen. För att kunna nå nerven måste ena lungan tömmas på luft; därefter återfylls den och proceduren upprepas på motsatt sida.
ETS minskar effektivt svettningen i händer, fötter, armhålor och ansikte, men en betydande biverkning är kompenserande svettning i rygg, lår eller buk, vilket drabbar 80–90 procent av patienterna. Denna kompenserande svettning är ofta mer besvärande än de ursprungliga besvären – hälften av de drabbade upplever så kraftig svettning att de behöver byta kläder flera gånger under dagen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online