TSH-blodprov kan bli opålitliga på grund av hemolys – en process där de röda blodkropparnas membran brister sönder, vilket gör att hemoglobin läcker ut i det omgivande plasmaet och stör analysresultatet.
Hypofysen producerar sköldkörtelstimulerande hormon (TSH), som styr sköldkörtelns utsöndring av de ämnesomsättningsreglerande hormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3). Båda dessa hormoner mäts i blodet vid en sköldkörtelutredning.
Ett TSH-test används för att bedöma nivåerna av sköldkörtelhormonerna tyroxin och trijodtyronin i serumet. När röda blodkroppar krossas och deras innehåll läcker ut förorenas serumet, vilket minskar analysens noggrannhet och kan snedvrida resultaten. Ett hemolyserat prov kan därför ge missvisande värden som leder till felaktiga slutsatser.
Störningar i sköldkörtelfunktionen kan yttra sig som hypertyreos (överaktiv sköldkörtel) eller hypotyreos (underaktiv sköldkörtel). Båda tillstånden går att behandla med mediciner eller hormonterapi, men obehandlade kan de orsaka betydande symtom och komplikationer. Om ett hemolyserat prov leder till feldiagnos riskerar patienten att inte få rätt våg i tid.
Det finns två typer av hemolys som kan påverka ett TSH-prov:
In vitro-hemolys: Uppstår utanför kroppen, efter att provet tagits, oftast på grund av felhantering.
In vivo-hemolys: Ett internt tillstånd i kroppen med patologiska orsaker, exempelvis vissa blodsjukdomar eller infektioner.
In vitro-hemolys är den vanligaste formen och orsakas ofta av mekanisk skada på provet. Typiska orsaker inkluderar:
Hemolys upptäcks ofta redan vid laboratoriet, eftersom serumet får en karakteristisk rosa eller rödaktig färg. I sådana fall brukar provet underkännas och ny provtagning krävas. Genom noggrann provtagning, korrekt hantering och snabb transport kan risken för hemolys minimeras och tillförlitligheten hos TSH-resultaten säkerställas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online