Sköldkörtelns storlek varierar från person till person – precis som all annan anatomi hos människor. Många faktorer kan påverka storleken på våra organ och körtlar, och sköldkörteln är inget undantag. Genetik, moderns kost under graviditeten och fostrets utveckling spelar alla roll för hur stor körteln blir.
Sköldkörteln är en hästskoformad endokrin körtel utan gångar som ligger framför den övre delen av luftstrupen. Den producerar och utsöndrar två viktiga hormoner: sköldkörtelhormon, som styr ämnesomsättningen, samt kalcitonin, som reglerar kalciumnivåerna i blodet.
Enligt endokrinologen Mark Lupo är de normala måtten för sköldkörteln 4–4,8 x 1,0–1,8 x 0,8–1,6 cm. Det är dock viktigt att komma ihåg att mått som ligger utanför detta intervall inte automatiskt tyder på någon sjukdom eller patologi.
Personer som växer upp och bor i länder där jod är vanligt förekommande i kosten – exempelvis USA, Storbritannien, Japan och Island – har i allmänhet mindre sköldkörtlar. Under graviditeten blir kvinnors sköldkörtel ofta tillfälligt större. Även rökare tenderar generellt att ha större sköldkörtlar än genomsnittet.
Även om manuell palpation ofta är det första steget för att upptäcka en potentiellt förstorad sköldkörtel är ultraljud ett betydligt mer exakt sätt att bedöma körtelns storlek och form. Eftersom sköldkörteln består av mjukvävnad syns den inte på vanlig röntgen. Standardmetoden för att undersöka körteln är därför sköldkörtelultraljud – en smärtfri och icke-invasiv undersökning som utförs på en radiologisk avdelning eller laboratorium.
En förstorad sköldkörtel kallas struma. Struma är ofta endemiskt i befolkningar där jorden – och därmed också kosten – innehåller lite jod. Jodbrist är en av de vanligaste orsakerna till att sköldkörteln växer sig onormalt stor, eftersom körteln försöker kompensera genom att producera mer cellmassa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online