Skaldjur vid sköldkörtelsjukdom – vad du behöver veta om jod

Vad gör sköldkörteln?

Sköldkörteln är en liten, fjärilsformad körtel i nedre delen av halsen som styr kroppens ämnesomsättning genom att bilda hormonerna T4 och T3. Dessa hormoner signalerar till cellerna hur mycket energi de ska använda. En sköldkörtelsjukdom uppstår när körteln börjar producera för lite eller för mycket av dessa hormoner.

Vid alla former av sköldkörtelsjukdom är det viktigt att hålla jodintaget inom det normala området. Eftersom skaldjur innehåller stora mängder jod rekommenderas de därför inte för personer med sköldkörtelsjukdom.

Livsmedel att undvika

Vid sköldkörtelsjukdom, särskilt vid hypertyreos (överaktiv sköldkörtel), bör överskott av jod undvikas. Det gäller inte bara jodrik mat utan även andra jodkällor, exempelvis vissa läkemedel och kontrastmedel som används vid röntgenundersökningar, eftersom dessa kan förvärra körtelns funktionsstörning.

Bland de vanligaste livsmedelen i en normal kost innehåller skaldjur den högsta jodhalten. Allra mest jod finns i krabba, hummer, ostron och andra typer av skaldjur. Även tång och alger är kända för att ha ett mycket högt jodinnehåll. Mejeri- och växtbaserade produkter innehåller höga jodhalter främst om de kommer från områden där jorden är jodrik – marken i kustnära regioner har exempelvis högre jodhalt än inlandets. Andra vanliga livsmedel som naturligt innehåller mycket jod är ägg och bröd.

För de flesta amerikaner utgör joderat salt idag den största jodkällan, med cirka 70 mikrogram jod per gram. Personer med en överfunktionell sköldkörtel, alltså hypertyreos, bör undvika alla livsmedel med högt jodinnehåll. Personer med hypotyreoos, en underfunktionell sköldkörtel, kan däremot av sin läkare få rådet att äta jodrik mat tills tillståndet kommit under kontroll.

Tänk på även om du är frisk

Även om du för tillfället inte har någon sköldkörtelsjukdom men är genetiskt benägen att drabbas av autoimmun sköldkörtelsjukdom, är det klokt att undvika överdrivna mängder jod, inklusive joderat salt. Rådfråga alltid din läkare eller dietist innan du gör större förändringar i din kost, eftersom ditt individuella jodbehov kan variera beroende på din diagnos och behandling.