En obalans i sköldkörteln kan påverka ditt humör, ditt beteende, din vikt och din allmänna hälsa. Många symtom avfärdas ofta som följverkningar av stress, men de kan bli allvarliga om de inte behandlas, eftersom de i längden kan leda till förhöjt kolesterol, hjärtsjukdom, högt blodtryck, benskörhet (osteoporos) och problem med fertiliteten. Misstänker du att du lider av en sköldkörtelsjukdom ska du alltid kontakta din läkare.
Vad du behöver
Instruktioner
Gå igenom symtom och sjukdomshistoria
- Gå igenom din medicinska bakgrund med din läkare. Berätta om sköldkörtelsjukdom eller sköldkörtelcancer förekommer i familjen. Har du tidigare fått strålbehandling i halsregionen, eller bott i närheten av ett område där kärnvapenprov sprängts, är det extra viktigt att nämna detta.
- Kontrollera dina läkemedel. Tar du litium eller amiodaron? Dessa preparat kan störa sköldkörtelns funktion. Fråga även din läkare om du använder interferonläkemedel, exempelvis Avonex eller Betaseron. Granska dessutom dina receptfria kosttillskott – stora mängder jod kan rubba sköldkörtelbalansen.
- Låt läkaren undersöka sköldkörteln. Körteln sitter i halsen, strax ovanför nyckelbenet och under adamsäpplet. Läkaren brukar be dig svälja för att se hur körteln rör sig och palpera den sedan för att bedöma dess form samt avgöra om det finns knutor eller utväxter.
- Redogör för alla symtom du upplever. Ångest, trötthet, överkänslighet mot kyla, förstoppning, ögonbesvär, viktförändringar, menstruationsrubbningar, sömnlöshet, håravfall, hjärtklappning och heshet kan alla tyda på sköldkörtelproblem.
Tester som kan användas
- Undergå diagnostisk testning. Blodprover kan påvisa hypotyreos (underaktiv sköldkörtel), hypertyreos (överaktiv sköldkörtel), autoimmuna sköldkörtelsjukdomar (då kroppens egna processer stör körtelns funktion) eller sköldkörtelcancer.
- Be om ett TSH-test. Testet mäter nivån av tyreoideastimulerande hormon (TSH) i blodet. Höga TSH-värden tyder på hypotyreos – hypofysen har upptäckt bristen på sköldkörtelhormon och svarar med att öka sin TSH-produktion. Låga TSH-värden tyder istället på hypertyreos.
- Mät nivåerna av T3 och T4. Begär ett prov som mäter sköldkörtelhormonerna T3 (triiodotyronin) och T4 (tyroxin) i blodet. Vissa proteinavvikelser kan göra resultatet missvisande; i så fall kan läkaren komplettera med ett T3RU-test för ett säkrare svar. Du kan också be om antikroppstester för att kontrollera om antikroppar överstimulerar eller blockerar sköldkörtelns receptorer.
- Låt mäta TT4, FT4, TT3 och FT3. Genom att mäta totalt tyroxin (TT4) och fritt tyroxin (FT4) kan läkaren bedöma hur uttalad din sköldkörtelsjukdom är – avvikelsen i TT4 speglar ofta svårighetsgraden. Även totalt triiodotyronin (TT3) och fritt triiodotyronin (FT3) ger värdefull information vid knutor och förstorad sköldkörtel.
- Begär en ultraljudsundersökning av sköldkörteln. Vid undersökningen för en tekniker ett sonderingshuvud över halsen, vilket ger en bild av körteln på en skärm. Storlek, form, knutor och eventuell förstoring kan då bedömas, och det går att avgöra om en knuta är en vätskefylld cysta eller en fast knöl samt om den kan vara cancerogen. Råder misstanke om cancer bör läkaren beställa en vävnadsprovstagning (biopsi).
Nästa steg
Får du en diagnos finns det idag väl beprövade och effektiva behandlingar för både hypo- och hypertyreos. Se till att följa upp din sköldkörtelstatus regelbundet hos din läkare, eftersom medicinering och hormonnivåer ofta behöver justeras över tid.
